Hotel Rwanda

Originaltitel: Hotel Rwanda
Regissör: Terry George
Manus: Keir Pearson och Terry George
Språk: Engelska och franska
Land: Storbritannien, USA, Italien och Sydafrika
Svensk premiär: 18 mars 2005
Längd: 121 minuter

Få filmer har jag haft sådana förväntningar inför som Hotel Rwanda. Omdömena har inte nödvändigtvis överensstämt med varandra, men samtliga har påtalat hur deprimerande den är och vilka fruktansvärda saker den visar upp. När jag äntligen sett filmen visar det sig att mina förväntningar inte besannades men jag är trots det inte det minsta besviken.

Paul Rusesabagina (Don Cheadle) äger inte ens hotellet där han börjar ta emot tutsier under inbördeskriget i Rwanda. Nej, ägaren sitter i Belgien medan hutumilisen på sitt brutala vis försöker rensa ut de som de anser vara kackerlackor. En fotograf (Joaquin Phoenix) påpekar skarpsinnigt att man förstås inte ser någon större skillnad på vilka som är hutuer och vilka som är tutsier vilket förstås gör folkmorden än mer oförståeliga. Paul Rusesabagina ser dock till att husera över tusen tutsier i hotellet, mycket tack vare att han mutar general Bizimungu (Fana Mokoena) och genom hjälpen han får av FN-översten Oliver (Nick Nolte) som trots FNs direktiv gör sitt allra yttersta för att hjälpa Paul och de andra på hotellet.

Det här bygger på verkliga händelser från inbördeskriget i Rwanda och det är en gripande historia (om än mycket lik Schindler’s list) som förmodligen mycket väl visar hur det kan ha gått till där och då. Och den är fruktansvärt hemsk och brutal, men inte i närheten av vad vänner och bekanta gjort gällande. Vid flera tidpunkter satt jag och väntade på det värsta utan att det kom. Jag må vara avtrubbad, men i jämförelse med mina föreställningar var det här en Feelgood-film. Möjligen är min situation speciell, men jag tror man vinner på att inte ha alltför förutfattade meningar om den. Då kanske man grips ännu hårdare, skakas och förfäras på ett sätt som jag aldrig kan.

Don Cheadle och de andra spelar mycket bra men det är bara en som egentligen sticker ut: Nick Nolte. Hans skådespeleri har kanske inte stått högst i kurs hos mig, men genom den här rollen får han upprättelse. Han visar med största tydlighet den tvekamp och maktlöshet som måste finnas hos många soldater och inte minst de FN-utsända. Man ser allt elände, oförmögen att göra något åt det på grund av direktiv ovanifrån, men samtidigt vill man inget hellre än att rädda alla närvarande och förgöra skurkarna. Allt det här ryms i överste Oliver och Nick Nolte står för filmens bästa insats.

Hotel Rwanda är en mycket bra film, men på samma sätt som Hunger är det möjligt att händelserna är lite för långt bort, lite för marginella, för att man ska kunna påstå att det tillhör någon form av allmänbildning att ha sätt den. Den är dock välgjord och förtjänar den uppmärksamhet den fått, kanske till och med mer.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!