Ibland springer man på saker som man inte riktigt minns. För några minuter sen började jag kolla min novell-katalog i jakt på något kul att publicera idag (jag är jättetrött och har varit så inställd på att bli klar med mitt jobb att jag inte orkat skriva något nytt (nu blev det ju i alla fall något delvis nytt)). Då hittade jag dokumentet 12 steg.doc. ”Vad är det här?” tänkte jag och började läsa. Det var visserligen inte särskilt långt, men det var rätt intressant. Av två anledningar, faktiskt. Dels är det intressant för att det var en ganska spännande början, dels var det intressant för att det är en stil på det som jag använder då och då fortfarande, åtminstone när jag skriver skönlitterärt (ni ska få se strax). Jag blev faktiskt sugen på att fortsätta på det här, även om jag håller på med en annan roman för tillfället.
070228 är dokumentet daterat och rubriken är Tolv steg att ta min älskades liv:
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i begravningar. Det är förvisso en fullt naturlig inställning, men för mig har det alltid varit annorlunda. Folk har alltid kommit och gått ur mitt liv precis som de velat utan en tanke på mig. Varför skulle de? Jag var ”mellanbarnet”, det där som man läser i utredningar om, det där som alltid råkar illa ut. Men jag har klarat mig bra. Det är i alla fall vad mormor påstod innan morfar gick bort. Det var för en vecka sedan. Nu säger hon inte mycket alls. Läkaren påstår att det är sorg efter morfar. Jag tror att det är de förbannade pillren. Hon har knaprat dem hur länge som helst. De skulle visst hålla blodet flytande i ådrorna var det sagt.
Det är inte mer än så, och kanske blir det aldrig mer än så, men det är roligt när man springer över liknande saker på sin alltför dåligt sorterade dokumentkatalog.