---

Amerikanska författaren Elizabeth Gonzalez James lyckas i romanen The Bullet Swallower framgångsrikt kombinera en ganska skitig western-historia (visserligen med magiska inslag) med den cowboy-romantik som gjorde Spaghettivästern till ett begrepp under 1960-talet. Och i grunden handlar den kanske mest om ifall man kan sona sina synder om man väljer våldets och den starkes väg. 

1895. Antonio Sonoro är förmodligen lika hänsynslös som hans far och farfar före honom, men under några månader efter sitt giftermål lovar han att leva ett anständigt liv. Det går sådär. Rykten om en värdefull tågtransport får honom att vädra guld och han tar med sig sin yngre bror för att råna ekipaget på dess väg mot Houston. Väl där går allt fel, brodern dödas av några Texas Rangers och Antonio har därefter bara hämnd för ögonen, något som underlättas av att han tycks ha en skyddsängel.  

1964. Jaime Sonoro är inte alls hänsynslös, vad det verkar, och trots det har han blivit en av Mexikos mest framgångsrika skådespelare, berömd för lättsamma filmer. En dag får han fatt i en bok som tycks berätta om familjen Sonoro, hans familj, och de många missdåd som gjorts i deras namn. Trådarna letar sig fram till den ökände El Tragabalas, Jaimes farfar Antonio.  

Dessa båda berättelser löper parallellt genom The Bullet Swallower i en pendelrörelse där Antonios allt mer desperata försök att hämnas knyts samman med Jaimes allt mer desperata försök att förstå sin familjs historia och varför deras gemensamma nämnare, Antonios son och Jaimes pappa, är så mån om att hålla dem åtskilda. Det är en berättelse om gränstrakter och rasism och om att livet sällan är särskilt glamoröst när det händer en själv. Jaimes, och till viss del även läsarens, fascination över Antonios historia kontrasteras mot hur futtigt och eländigt Antonios liv blir när bara död finns. Han försöker vara hård, han försöker vara stark, han försöker vara just den ensamvarg som senare äventyrsförfattare gjort västernhjältarna. Och vad får han för det? Mer blod och ingen vila. 

Jag tycker om den miljö Gonzalez James målar upp och hur hon behandlar tematiken. Huvudpersonerna och de främsta bifigurerna blir emellanåt lite stela, men det finns också ögonblick av fin interaktion där de blir något rundare. Ojämnheten ligger det något i fatet, men på det hela taget var The Bullet Swallower en glad överraskning.