Originaltitel: The Last Lecture
Författare: Randy Pausch och Jeffrey Zaslow
Översättare: Micka Andersson
Utgivningsår: 2008
Tryckår: 2009
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 221
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13382-9
Randy Pausch är knappt 50 år när han får veta att han har mellan 3 och 6 månader kvar att leva. Cancer i bukspottkörteln. Hur ska han använda sin sista tid i livet? Hur har han använt den tid han redan fått? Upplägget är klassiskt, både i roman- och självbiografiform, men Den sista föreläsningen är det yttersta beviset på att det finns två saker som är viktigare än något annat när man läser den här typen av böcker: Hur man skriver och vad man förmedlar.
Randy Pausch var föreläsare och professor i datavetenskap (ett inte särskilt inspirerande ämne, kan man tycka) och blev ombedd att hålla något som Carnegie Mellon University kallar ”Den sista föreläsningen”. Trots att han inte visste hur han skulle må och trots att makan Jai protesterade valde han att hålla föreläsningen som ett sätt att lämna något efter sig som minne till sina tre barn, varav den yngsta förmodligen inte skulle ha några egna minnen av honom. Men Randy vill inte visa sig svag, man behöver inte vara nere och se sjuk ut bara för att man har cancer. Man kan göra det bästa av situationen. Föreläsningen inleddes med tio armhävningar och fortsatte med berättelser om att förverkliga sina och andra barndomsdrömmar, om relationer och självbild. Boken Den sista föreläsningen handlar om föreläsningen och det han sade under den och boken är till bredden kantad av livsvisdom som till mångt och mycket är allmängiltig.
Den sista föreläsningen är dessutom mycket välskriven och det är nog här medförfattaren Jeffrey Zaslow kommer in. Zaslow är journalist och krönikör och är till synes perfekt lämpad för att göra ord och verklighet av det Randy Pausch berättade för honom. Texten sprudlar av livsglädje trots allvaret som lägger sig som ett täcke över bok och författare. Det är uppfriskande att inte behöva läsa om ett helvete till utan att de istället försöker visa och inspirera andra till storverk. Man behöver nämligen inte ha cancer eller ens må dåligt för att boken ska kännas relevant och givande.
1 Comment