Det här inlägget är en del av En månads bloggande.
Det är inte många som vet att du hade två syskon. Din storasyster känner de flesta till, hur mycket du än önskade att de inte gjorde det. Att du hade en bror har fallit i glömska och du själv fick inte reda på det förrän långt senare.
Din storasyster Rebecca är tio år äldre än dig. Hon är den perfekta dottern och det perfekta barnet och hon satte ribban ganska högt för dig när du väl föddes. Ständigt högsta betyg, ett skåp fullt med priser från alla möjliga sporter (eftersom hon provade alla sporter), ständigt populär och social. När Rebecca var i sitt esse i tjugoårsåldern var du för liten för att förstå det storslagna i din systers liv. För dig var hon bara en väldigt upptagen extraförälder.
Rebecca var aldrig elak mot dig, men hon var å andra sidan inte mycket med dig heller. De tio åren var en avgrund som ni ännu inte lyckats överbrygga helt. Kanske för att era föräldrar aldrig ens försökte behandla er som jämlikar.
Två år efter att Rebecca föddes väntade dina föräldrar ytterligare ett barn, en son som de kallade Daniel. Han föddes med ett ärftligt hjärtfel, något dina släktingar effektivt lyckats dölja för dig, annars hade du nog haft ett och annat att fundera på när du längtade efter barn. Han dog bara någon vecka efter sin födsel och din mamma tog det hela väldigt personligt. Hon var ju läkare, för guds skull, hon jobbade med att fixa sådant. Inte på Daniel dock. Han dog och hans existens ignorerades så gott det gick, även om den aldrig glömdes.
Du var inte planerad. Tanken dina föräldrar hade var att inte skaffa fler barn, de hade perfekta Rebecca och var väldigt nöjda med det. Nyheten om dig slog ned som en bomb i det Lindgrenska hemmet och dina föräldrar diskuterade om de skulle göra abort för att slippa riskera att behöva gå igenom samma helvete igen. De avråddes dock och väntade dig med hjärtat i halsgropen.
När du väl föddes och det visade sig att du inte hade drabbats av samma fel som din bror skulle man kunna tro att det var en lättnad, ett mirakel. Till viss del var det kanske så, men nu var du ju tvungen att bli lika perfekt som din syster.