---

För några veckor sedan avslutades den tyska fotbollssäsongen. Bayern München vann ligan med 16 poäng och vansinniga +86 i målskillnad (att jämföra med tvåans mer blygsamma +36). Mer spännande var det i botten där mitt lag, FC St. Pauli, in mot de sista omgångarna såg ut att ha en liten, liten chans att hålla sig kvar i Bundesliga med till slut trillade ur högstadivisionen. Man skulle lätt kunna tro att jag är besviken, men sanningen att säga känns det helt okej. Det är inte för de sportsliga framgångarna mitt hjärta klappar för St. Pauli.  

Brittiske Nick Davidsons bok Pirates, Punks & Politics (2014) var en personlig historieskrivning där livet som supporter spelade en lika stor roll som berättelsen om klubben. I spanjorerna Carles Viñas & Natxo Parras bok St. Pauli. Another Football is Possible tar de ett kliv tillbaka och placerar klubben i en historisk och social kontext och på så sätt understryker varför det är en klubb som ingen annan. 

Historien är ändå som den är. St. Pauli föddes som en apolitisk överklassklubb som överlevde både nazismen och bombningarna av staden. Under decennierna efter andra världskriget var stadsdelen St. Pauli fattig och många av samhällets mer ljusskygga element samlades där. Mitt i allt sjangserat föddes en alternativscen, en motkultur präglad av de punkare, anarkister och konstnärer som gjorde sig hemmastadda i de övergivna byggnaderna runt Millerntor-stadion. Med en stark nynazistisk och högerextrem närvaro i fotbollen i stort flyttade anti-fascisterna in på FC St. Paulis läktare och visade att en annan fotboll var möjlig.  

I grunden är det ju det det handlar om för mig och för FC St. Pauli och deras många fans världen över. Någonstans på vägen från lokala smålag till världstoppen har fotbollen förlorat sin mänsklighet. Lag drivs som företag, några få individer blir onåbara stjärnor, inte sällan i klubbar som ägs av diktaturer. Såväl glädjen som bakgrunden är förlorad. Men något mindre så hos FC. St Pauli. Det är ett lag där fansen sedan 1980-talet gjort vad de kunnat för att mota bort de värsta av de ekonomiska intressena, och det med en tydlig anti-fascistisk, feministisk profil som lyfter HBTQI+-rättigheter och flyktinghjälp och arbetar lokalt för att göra sporten, klubben och stadsdelen inkluderande. Visst är det en dragkamp inom klubben, men än så länge är den grupp som väljer hjärta framför sportsliga framgångar mer tongivande.  

Viñas & Parra beskriver förändringen och vad som står på spel på ett fint sätt, ibland går man bort sig i evighetslånga fotnoter, men jag tänker att det delvis är ett sätt att understryka att man menar allvar. En annan fotboll är, med en parafras av Rebecca Solnit, möjlig, inte utlovad, inte garanterad. En annan fotboll kräver handling och det blir väldigt tydligt i berättelsen om FC St. Pauli.