---

I en av alla gula taxibilar i New York sitter Siriwathi Perera och lyssnar på true crime-poddar medan livet rullar vidare utan riktning. Det var inte riktigt tänkt att det skulle bli så här, hennes föräldrar kom från Sri Lanka för att de skulle få ett bättre liv, men när Siriwathis äldre bror gick bort, besparingarna var borta och hennes pappa blev sjuk var det hon som satte sig i pappans taxibil och fortsatte på det inslagna spåret. Men när hon under färd upptäcker att kunden hon nyss plockat upp blivit ett lik misstänkt lik de som dyker upp i hennes poddar sätts allt i nytt ljus. Lyckligtvis var kunden innan en offentlig advokat som lämnade sitt visitkort i hopp om någon att dela en lankesisk måltid med någon gång. 

Den Sri Lanka-amerikanska författaren och advokaten Yosha Gunasekera verkar på många sätt likna den advokat som dyker upp i deckaren The Midnight Taxi. Gunasekera har arbetat med att försvara de som dömts för brott de inte begått och diskuterat USAs juridiska system. Romanen är ytterligare ett inlägg i hur framför allt icke-vita behandlas och misshandlas i ett i grunden rasistiskt system. På något sätt är den också lättsam. 

The Midnight Taxi berättas av huvudpersonen som liknar många andra vilsna kvinnor vars liv bara händer utan att de har särskilt mycket agens. I stället för att bli en tragisk figur ger Gunasekera henne alla möjligheter att äga sin egen upplevelse. Att trovärdigt låta protagonisten tycka om sitt “lågstatusjobb” är inte helt enkelt, men i Siriwathi samsas en viss romantisering med den krassa vardagen av att behöva tvätta bort alla möjliga kroppsvätskor från bilens innandöme.  

I grunden finns här en whodunnit-berättelse där Siriwathis omfattande poddlyssnande bara till viss del väger upp hennes hudfärg och där hon och hennes advokat/vän till stort sett på egen hand får göra det jobb man önskar att ett fungerande polisväsende och juridiskt system gjorde. Och visst, i någon mån hoppas jag att mycket av inramningen är förstärkt eller manierad för att föra fram en poäng, men givet vad jag vet om historiken är jag rädd att det snarare är tvärtom i The Midnight Taxi, det vill säga en något för publikens skull sanerad bild som lämpar sig för förströelseläsning.  

Jag tyckte The Midnight Taxi var en trevlig bok, kanske för att jag lyckades ligga liiiite steget före bokens utredare och löste gåtan innan den avslöjades, men framför allt för att det är något så ovanligt som en “mysdeckare” skriven ur ett underifrån-perspektiv.