Det här inlägget är äldre än 5 år och oredigerat. Åsikterna som uttrycks kan ha ändrats.
Serie: Bone
Originaltitel: Bone. The complete cartoon epic in one volume
Manusörfattare: Jeff Smith
Tecknare: Jeff Smith
Utgivningsår: 2004
Tryckår: 2004
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 1332
Förlag: Cartoon Books
ISBN: 1-888963-14-X
Tidningsutgivningen av Bone sträckte sig från 1991 till 2004. 13 långa år av serieglädje som jag nu tagit del av i ett svep under ett antal timmars läsning. Å ena sidan är det lite sorgligt att en så lång tidsrymd reduceras till något nästan obetydligt, å andra sidan hade det inte kunnat vara på något annat sätt. Jag läser Bone och förundras.
De tre kusinerna Fone Bone, Smiley Bone och Phoncible Bone jagas ut från Boneville efter att den senare misslyckats med sin kampanj för att bli borgmästare i Boneville. När de går genom öknen blir de överraskade av en storm av gräshoppor och när de försöker komma undan den skingras de tre och hamnar i en märklig dal. Fone Bone träffar några djur som hjälper honom att klara den analkande vintern och när våren närmar sig så återförenas kusinerna i byn Barrelhaven. De blir indragna i en kamp mellan människorna och The Lord of the Locusts och det visar sig att de har en viktig del att spela i dalens framtid.
Att sammanfatta dryga 1300 sidors handling på bara några rader är knappast görbart. Utöver det jag sagt handlar serien om många fler figurer och de träffar ännu fler. Eftersom ni ändå ska läsa serien räcker det dock med det jag redan skrivit. Historien är bra, den börjar riktigt starkt och de första 800 sidorna skulle kunnat få full poäng. Det hela avtar dock sakta mot slutet och det blir lite för mycket standardfantasy. Det som gör den första biten så bra är att Jeff Smith lyckas kombinera mysig lågfantasy, intressant handling, humor och utnyttjande av serieformatet. Det tycker jag är riktigt imponerande.
Serien är helt i svartvitt (om jag förstått det rätt är serien i färg om man köper varje del för sig) och tecknad serieaktig. Trevlig omväxling mot de serier jag läst på senare tid. Smith har dessutom lite andra roliga saker för sig. En av karaktärerna, Granma Ben, går nästan alltid runt med ett litet leende och kisande ögon, oavsett humör. På så sätt får hon en personlighet utan att förändras särskilt mycket.
Bone är riktigt vass. Det är imponerande att den håller så pass hög kvalitet trots att den är så oerhört lång. Det är 1300 sidor riktigt bra serieläsning och den förtjänar all uppmärksamhet den fått (och mer än så). Jag avslutar recensionen med ett litet smakprov från serien där Fone Bone blir jagad av Rat creatures.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!