Tomi Adeyemi — Children of Blood and Bone

Tomi Adeyemi
525 s. MacMillan 2018 (2018)


Från att ha varit en fantasy-fantast har jag dragit ner på läsningen av det till förmån för mycket annat. Nu sparar jag mina återfall till speciella tillfällen. Ungdomsromanen, den första i en kommande trilogi, Children of Blood and Bone av Tomi Adeyemi (f. 19941) är ett sådant. Den har sålts till flera länder, däribland Sverige, och filmrättigheterna köptes för vad som beskrivs som sjusiffriga dollarbelopp.
     För elva år sedan gjorde sig kung Saran av med magin. Han stal artefakterna, dödade alla maji. Orïsha skulle hållas säkert från deras krafter. Då var Zélie bara ett barn, men hon såg sin far misshandlas och sin magikunniga mor torteras och dödas. Minnena har gjort djupa sår i henne och genom kungens förtryck gör de sig ständigt påminda. När hon tar sig till huvudstaden för att sälja en dyrbar fisk kastar sig en adelsflicka i famnen på henne, bönar om att hon ska hjälpa henne undan kungens vakter. Det visar sig vara kungens dotter som stulit ett av de magiska föremålen och det är början på kampen för att uppfylla profetian och återföra magin till Orïsha.
     Berättelsen är ganska traditionell i fantasysammanhang. En omaka samling ungdomar tvingas rädda världen och under tiden bearbeta de våndor det innebär att vara ung. De hindras på vägen av ondskan och möter vänner och fiender utan att veta vem som är vem. Några stereotyper och trötta klichéer finns här, men överlag tycker jag Adeyemi undviker de värsta fällorna. Det är inte av den anledningen Children of Blood and Bone är intressant.
     Nigeriansk-amerikanska Adeyemi har placerat berättelsen i ett land som baseras på västafrikansk kultur och mytologi. Det är intressant och står i skarp kontrast till alla pseudo-medeltida, pseudo-europiska romanvärldar som sköljt över oss sedan Tolkien. Adeyemi är stilsäker och språkligt skicklig och väver den traditionella handlingen tätt samman med den värld den är placerad. I fråga om representation är det fantastiskt att läsa ungdomsfantasy sprungen ur en annan kulturell miljö (än gängse, än min egen) med en ung, svart, kompetent tjej i huvudrollen och får den här boken och dess efterföljare ett större genomslag blir jag glad.
     Children of Blood and Bone har potential att bli nästa stora fenomen och jag tycker att det vore välförtjänt. Den är modern och under dess yta finns mer att upptäcka, paralleller till samtiden och ett rop som kan stärka all den världsomvälvande energi dagens unga bär på.

Show 1 footnote

  1. Tror jag. Det kan vara 1993 också, tyvärr hittar jag ingen säker uppgift men de mindre säkra pekar snarare på 1994 än 1993.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

2 Comments

  1. Jag gillade den just för att det finns så mycket under ytan som man kan diskutera och dra paralleller till dagens samhälle samtidigt som det är en riktigt intressant historia. En ren ont i magen bok på ett bra sätt! :P

    1. Absolut! Det finns mycket att diskutera som jag tror funkar bra med yngre läsare: relationer, makt, ånger, självbild. Adeyemi skriver ju dessutom rakt ut att det handlar om polisbrutalitet och rasism och i ljuset av det går det ju att förstå och diskutera boken på ytterligare sätt.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!