Serie: Svinet
Originaltitel: Svinet
Manusörfattare: Åsa Grennvall
Tecknare: Åsa Grennvall
Utgivningsår: 2010
Tryckår: 2010
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 197
Förlag: Galago
ISBN: 978-91-7037-513-2
Det är förmodligen sant att kvinnor behandlas annorlunda än män (eller, om man vill förskjuta normen en aning är det män som behandlas annorlunda än kvinnor), speciellt när mannen i fråga är lätt instabil typ, uppfylld av sitt egna ego, sina egna tankar och ser alla i sin närvaro som verktyg eller något att uppehålla sig med. Är han dessutom konstnärligt lagt sällan han sig till den romantiska bilden av det konstnärliga geniet, oavsett hur han beter sig. Men, och det här är inget litet men, han är fortfarande ett svin. Det är inte nödvändigtvis svinet som Svinet handlar om. Profilen stämmer in, förstås, för i centrum står konstnärlige Dan som är en opportunist som tänker något kortare än näsan räcker och som inte bryr sig om någon annan än sig själv i hela världen. Och så har det alltid varit, likt ett litet barn har han krävt kärlek utan att ge något tillbaka och det har sannolikt gjort honom mycket bortskämd. Det Åsa Grennvall gör, och gör bra, är att förflytta fokus från Dan till de kvinnor som står runt honom och lider. Hans mamma och hans fyra flickvänner. Hur ska man som närstående behandla ett svin? Hur ska man som mamma hantera att ens son är ett svin? Tänkvärda frågor som definitivt behöver ställas, även om det i Svinet lutar åt det extrema slaget.
Tyvärr räcker det inte att bara ställa frågorna i det här fallet, för det gör att boken känns lite oavslutad. I presentationen av boken står det visserligen ”Svinet är en tecknad feelbadroman som inte ger några svar, utan bara ställer fler frågor.” Åsa Grennvall är med andra ord inte ovetande om problemet, om hon alls tycker att det är ett problem. Jag tycker det känns lite platt, trots att det är ett viktigt tema och hade önskat mig något mer filosofiskt eller analyserande.
Dessutom – och det här förstår jag inte för det är nästan synonymt med svenska serier av det här slaget – är Svinet inte snyggt tecknad och inte välskriven. Bilderna känns, precis som i flera andra svenska serier jag läst på senare tid (exempelvis Frances. del 1 och Boltzius), något amatörmässiga. Det vore häftigt om fler författare slog sig ihop med duktiga serietecknare som kunde ge liv åt bilderna på ett annat sätt.
Svinet är intressant och viktig, men jag köper inte riktigt den oslipade, platta ytan. Den hade kunnat vara så bra och det är tyvärr bara det jag ser: vad den kunde ha varit.