Jag kom över den här insändaren i Dagens Nyheter 7/6-10:
Nya Åsa-Nisse hotar vårt kulturarv
Att nyinspela Åsa-Nisse är mer än en överloppsgärning, det är ett attentat mot en bit svenskt kulturarv.
Å andra sidan lär Kjell Bergqvist och Michael Segerström aldrig ha en chans att ockupera den plats John Elfström och Artur Rolén för evigt har i våra hjärtan.
Och att någon nutida svensk aktör skulle ens komma i närheten av Gustaf Lövås gestaltning av den på bröllopskonfekten ständigt snuvade Sjökvisten faller på sin egen orimlighet.
Mats Rosin, Umeå
Mats Rosin är verkligen upprörd över det här och han skräder inte heller med orden. ”Ett attentat” kallar han planerna på att återigen filmatisera Åsa-Nisse. Jag ser framför mig hur Mats Rosin sitter hemma i sin bostad i Umeå och skakar av vrede över denna skymf mot Sverige och dess fantastiska kultur och det är ofattbart, nästan bortomvärldsligt, hur den där stöddige buffeln Kjell Bergqvist och den där praktfjanten Michael Segerström understår sig att begå denna våldtäkt på en klassiker som vi ”för evigt har i våra hjärtan”. Det är skönt att Mats står upp för våra ideal och vårt kollektiva medvetande, att han gör sin röst hörd i frågor som är så viktiga.
Vreden är hur som helst befogad, och filmen är mycket riktigt ett attentat, men inte på vårt kulturarv utan på vår intelligens. Åsa-Nisse har aldrig varit bra och kommer säkerligen inte vara det nu heller.
(Och Mats Rosin, om du mot förmodan läser det här: tack, jag skrattade högt och hjärtligt åt din insändare. Ett gott skratt förlänger livet.)
Ingen orsak. Det var så lite så…
:D