På måndag börjar jag nya utbildningen. Kulturvetenskap vid Linköpings universitet. Jag måste erkänna att jag är lite nervös och att det ska bli spännande. Visserligen är jag inte lika nervös som jag var när jag började socionomprogrammet, men i närheten. Har jag tur så är det ju det här jag ska sysselsätta mig med i tre år framöver (och kanske resten av mitt liv). Passar det mig inte måste jag verkligen fundera över vad sjutton jag vill med mitt liv och med mitt pluggande. Mitt attention span är som en hundvalps, det erkänner jag villigt, och det oroar mig förstås en del. Jag vet att om det inte är roligt kommer jag tröttna och misslyckas. Å andra sidan får jag förstås inte tänka så. Jag är övertygad om att det kommer bli bra, det är perfekt för mig. Jag ska bara skaffa tusenkronorskursboken så blir allting frid och fröjd sen.

Vad mer? Inte särskilt mycket. Betar sakta men säkert av lätta till halvlätta punkter på min 101-lista. Har skrivit ut en blankett för organdonation som jag måste fundera lite mer kring och sedan skicka in och, om jag blir av med den är fåniga förkylningen snart, se till att gå till ett blodgivarställe. Jag kan ju inte låta Greger vara bättre! Heh. Nåja, det är rätt simpla välgärningar som kan betyda mycket för folk. Det råder visst blodbrist i Sverige och min blodgrupp är kameleontgruppen, om jag inte minns fel, så mitt blod behövs. Imbillar jag mig.

Och ja, det är höst. Protestera inte, det finns flera tecken på det. Främst börjar blad bli gula och ramla av och vindarna är kalla igen (därav nya förkylningen). Dessutom är fler än två kassor öppna samtidigt på Hemköp i Ryd. Är inte det ett hösttecken så vet jag inte vad som är det.