Silvia Moreno-Garcia, inläst av Kyla Garcia, omslag formgett av Jim Tierney
9 h 36 min. Spotify Audiobooks 2024 (2015)
Mexico City, 1988. De socialt utstötta tonåringarna Meche, Sebastián och Daniela kan åtminstone anförtro sig åt varandra när vardagen blir alltför tung. Meche har annars sin musik, Sebastián sina böcker och Daniela sina drömmar. Inget att luta sig mot när det blåser snålt, men något ändå, för det är verkligen inte lätt att vara femton år. En dag förändras deras liv för de upptäcker att de kan använda magi med hjälp av gamla vinylskivor. Plötsligt är pengabrist och eländiga mobbare inte ett problem, eller … i alla fall inte samma problem.
Mexikanska Silvia Moreno-Garcia (f. 1981) har varit bosatt i Kanada sedan tjugo år tillbaka, men det hindrar henne inte att skapa en levande, myllrande storstad för romanen Signal to Noise, fyllt av tidsmarkörer från det allt annat än slumrande slutet på 1980-talet. Lägg därtill ett uns magi, eventuellt magisk realism men förmodligen mer fantastik, och vi har ringat in Signal to Noise i stort.
Mexico City, 2009. Meche kommer tillbaka från Oslo där hon arbetar som programmerare, för att begrava sin hopplösa, alkoliserade pappa. Hon har inte haft kontakt med sina vänner på 20 år och vill inte börja nu. Något skar sig då, något som gjorde djupa sår i dem alla tre, och Meche som alltid varit den mer hetlevrade av dem glömmer inte så lätt. Vad dröjer innan vi läsare får veta, men det är som sig bör. Man skulle kunna tro att man är trygg från den typen av sociala överraskningar i en stad med en befolkning på 20 miljoner invånare, men icke. Meche, Sebastián och Daniela träffas, motvilligt, och får nu chansen att reda ut vad som hände alla dessa år tidigare.
Berättelsen rör sig fram och tillbaka mellan 1988 och 2009, så som är mer eller mindre kutym i den här typen av berättelser. Om 1988 är färgsprakande och Stranger Things-igt, samma typ av oförblommerade nostalgi i kombination med någon form av socialrealism, så är Moreno-Garcias 2009 desto mer svårinringat. Intrigen håller, berättelsen håller, men miljöerna framträder inte riktigt lika tydligt. Det är synd, även om det finns en poäng i att ungdom och magi är en sak, vuxenliv och vardag en annan, men när gränserna löses upp för huvudpersonerna är det synd att de inte riktigt får göra det för läsaren. Samtidigt är det ett i sammanhang milt klagomål på en i stort trivsam och välskriven bok där jag nästan kunde känna i huden hur mitt engagemang för huvudpersonerna ökade ju längre berättelsen framskred.