Timothy Snyder — On Tyranny. Twenty Lessons from the Twentieth Century

Timothy Snyder
126 s. The Bodley Head 2017 (2017)


Finns det ett vaccin mot tyranni? När ledare med sådana anspråk nu på allvar spänner musklerna och nazister återigen tågar här och var i världen är det lätt att låta hoppet urlakas. Någon som inte låter sig förtvivlas är den amerikanske historikern Timothy Snyder (f. 1969) som i den lilla On Tyranny1 med stöd av 1900-talets händelser erbjuder tjugo saker alla kan göra för att göra motstånd.
     On Tyranny är visserligen tydligt riktad till en amerikansk publik och med Donald Trump i åtanke, visserligen aldrig nämnd men heller inte glömd, men många av tipsen är, som ni ser, direkt överförbara till Sverige:

1. Lyd inte i förväg
2. Försvara institutionerna
3. Akta dig för enpartistaten
4. Ta ansvar för hur världen ser ut
5. Håll yrkesetiken högt
6. Akta dig för paramilitärer
7. Besinna dig om du måste bära vapen
8. Skilj dig från mängden
9. Var aktsam om språket
10. Tro på sanningen
11. Undersök
12. Ta ögonkontakt och håll samtalet i gång
13. Arbeta aktivt i politiken
14. Bygg upp ett privatliv
15. Ge bidrag till goda ändamål
16. Lär av likasinnade i andra länder
17. Spetsa öronen efter farliga ord
18. Bevara ditt lugn när det otänkbara händer
19. Var patriot
20. Var så modig du kan2

Dessa punkter beläggs sedan med exempel från i huvudsak Nazityskland, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien, vilket å ena sidan hade kunnat vara bredare, å andra sidan räcker gott och väl i sammanhanget. I grunden handlar det om att var och en behöver vara en mer deltagande samhällsindivid som tar ansvar för att de som valts inte gör som de behagar, som tar ansvar för att lära känna människor och tar ansvar för att inte ge vika när tyranniets symptom ger sig till känna. Beskrivet så här ter det sig enkelt, vilket det naturligtvis inte är.
     På så sätt är On Tyranny kanske lite väl tunn för den som förväntade sig en djupgående beskrivning av tyranniets metoder, men det är samtidigt inte det just den här boken är till för (där förutsätter jag att Snyders andra böcker har mer att bidra med). Istället har On Tyranny samma kraft och relevans som Chimamanda Ngozi Adichies We Should All Be Feminists (2012) eller Amos Oz Hur man botar en fanatiker (2006) som båda delades ut till elever, vilket även vore ett rimligt öde för On Tyranny. Konkreta åtgärder, tydligt underbyggda. Inget vaccin kanske, men en ögonöppnare och en inbjudan att inte ge upp på förhand.

Show 2 footnotes

  1. Nyligen utgiven även på svenska med titeln Om tyranniAlbert Bonniers förlag.
  2. Listan är innehållsförteckningen från svenska översättningen.

Edan Lepucki — California

Edan Lepucki
389 s. Little, Brown 2014 (2014)


Den fjärde juni 2014 vann Edan Lepucki (f. 1981) vad som bara kan beskrivas som alla författardebutanters drömvinst. Till följd av en dispyt mellan megaföretaget Amazon och programledaren Stephen Colbert där de tidigare blockat bort titlar utgivna av Colberts förlag från sitt sortement utnyttjade talkshow-värden sitt program till att uppmana alla att förhandbeställa en viss California från andra försäljare. Mer eller mindre över en natt femdubblades den tänkta upplagan och Lepuckis namn spreds som en löpeld. Utan Colberts gerillamarknadsföring (eller vad man ni ska kalla det) är det väl tveksamt om boken fått samma genomslag alldeles oavsett dess meriter.
     California är en efter katastrofen-dystopi där de rika så sakteliga slöt sig i mindre samhällen och lät det övriga förfalla. För att slippa kaos och utsatthet drog paret Frida och Cal i vildmarken där de bott i ett skjul ett par år när berättelsen börjar. De är relativt unga, ännu inte trettio år, och Fridas mens är två veckor sen. De ställs inför frågan om hur de ska kunna ta hand om ett barn i deras situation. Deras enda vänner, familjen Miller, har ju två barn, men är å andra sidan kompetenta och pragmatiska på ett sätt som Frida och Cal inte är. Samtidigt hör de rykten om att det finns andra människor i närheten, människor som kanske kan hjälpa dem, men är de vänligt inställda?
     Förvecklingarna är fler än så och den obarmhärtiga tid de lever i ställer många frågor om föräldraskap förstås, men även om ensamhet och gemenskap, om våld som metod, om klass och pengarnas förtryck. Mycket av det hör förstås genren till, men samtidigt skriver Lepucki in sig i något som jag tänkte fördjupa mig i vid ett senare tillfälle, men som kort kan beskriva som en ny generations dystopiskildringar. Är det milleniegenerationens narrativ vi börjar se?
     Romanen är solid, emellanåt riktigt bra, och klart läsvärd, och på så sätt är det bra att Colbert riktade strålkastarljuset mot den. Den står på egna ben och erbjuder något annat. För den som likt mig inte kan få nog av hopplösa framtidsvisioner skulle jag beskriva California som given läsning.

Jag tycker om att flytta, alltså, verkligen

— Hej, jag heter Martin och jag tycker om att flytta.
     — Ja, men det är väl roligt att se nya städer eller att byta upp sig i bostadshierarkin?
     — Nej, alltså. Jag tycker om att göra själva flyttandet. Packa. Bära. Packa upp.
     — Vem vid sinna sinnens fulla bruk tycker om det?

Jag har till dags dato flyttat elva gånger, en total sträcka på ungefär 12 mil bilvägen. Sju av dessa har varit de senaste elva åren, det vill säga sedan jag flyttade från Norrköping till Linköping för att börja plugga strax efter min tjugoårsdag. Jag är dessutom tämligen ointresserad av att lämna tryggheten för att faktiskt bosätta mig på andra orter bara för sakens skull.
     Men jag tycker om att flytta så till den milda grad att jag inte bara erbjuder mig som flytthjälp till andra för att vara snäll utan för att jag tycker det är roligt.
     De gånger jag flyttat själv har jag knappt hunnit krita på avtalet innan allt utom det nödvändigaste varit nedpackat. Det har inte spelat någon roll att det nog egentligen är ett par tre månader innan själva flytten blir av, lådorna har stått fulla och uppradade, tydligt uppmärkta antingen på utsidan eller i mitt mentala kartotek. Den fysiska påfrestningen det skulle innebära att låta bli har helt enkelt varit för stor och tillfredställelsen för varm. När någon annan än jag har varit inblandad i flytten har jag försökt lägga band på mig. Jag vill ju inte framstå som galen.

Nåväl. Elva privatflyttar plus otaliga flytthjälpstillfällen plus en megaflytt på ett jobb jag hade samt ett vaksamt öga för förbättringsmöjligheter tror jag gjort att jag börjar bli rätt bra på det.1
     Vilka lådor är bäst för vad? Vad går i kassar, vad går i lådor? Vad behövs under tiden och hur packar man lämpligast ett släp? En lastbil? Det är få frågor som dessa som jag inte kontemplerat i åtskilliga timmar, både innan och under tiden jag kånkat prylar ska sägas.
     Och jag tycker det är roligt.
     Alla som känner mig någorlunda vet att den Martin som går på gatorna som en vanlig man är en ganska rörig person. Skrivbordet blir överbelamrat med papper och prylar så fort jag tittar bort en sekund, och hade inte mina barn lärt mig att värdesätta åtminstone en grundläggande ordning på leksakerna hade det sannolikt varit mina grejer som låg strösslade över golvet. Psykiskt organiserad möjligen och strukturerad när det gäller mitt arbete, men en nedstökande effekt på min omgivning. Men när det gäller flyttning är det inte den vanliga Martin som visar sitt fula tryne. Då vaknar något annat.
     Inför den senaste flytten upprättade jag ett system. Rummen i nya lägenheten tilldelades en färg som tydligt märktes ut på utskrivna planlösningar. Dessa anslogs sedan i såväl gamla som nya lägenheten. Därutöver fick varje möbel, varje pryl, varje låda, varje kasse en bit färgad eltejp som då motsvarade det rummet sakerna sedan skulle placeras i. Tydligt för oss, tydligt för alla hjältar som hjälpte till att bära.
     Snart väntar en ny flytt2 och jag specialbeställde tejp i elva olika färger, satt som på nålar och väntade på att de skulle levereras. När jag från innergården såg bolaget som skulle lämnat paketet vid dörren susa förbi utan tillstymmelse till att stanna (”Kunden ej tillg. vid UPS leverans. Lev. sker till närmaste UPS Access Point™ för upphämt. av kund.” Mitt ändalykt!) var jag på gränsen till att upprätta en personlig vendetta mot dem, men nu när tejpen till slut ligger här i en (sedan länge sparad och samlad kartong) har lugnet och målmedvetenheten tagit agitationens plats. Gott så.
     I de flesta andra sammanhangen har jag åtminstone försökt att ge mig själv lite andrum, men när det gäller flyttar kräver jag perfektion av mig själv. Organiserar jag inte flytten minutiöst, packar på millimetern och gör hemmet beboeligt, för att inte säga trivsamt, redan första kvällen har jag misslyckats. De jag bor med och de som hjälper till är undantagna denna förbehållslösa flyttmani. Det är helt enkelt inte lämpligt att ställa så höga krav på sådana man älskar och/eller som vill skänka en dag av sin tid för att hjälpa oss att byta bostad.
     Samtidigt — och det här är inget jag är stolt över — kan jag titta in i ett flyttsläp som jag inte har något att göra med och som inte packats med hundra procent effektivitet och tänka: ”Hah! Amatörer! Det där skulle jag ha packat mycket bättre. Nu ska jag styra upp det här.” Vem vid sinna sinnens fulla bruk tänker det?3
     Jag har ännu inte gjort slag i saken, men jag tänker att när åldern skavt bort det mesta av min sociala ängslighet kommer jag bli ”En man som heter Martin” som jagar bort grannarna från sina egna flyttar så att det blir ordentligt gjort, som styr och ställer när lastbilar ska lastas och fräser åt en och annan professionell flyttperson som lojt bara gör sitt jobb. Kanske har jag ett stående lager med plastmuggar och mineralvatten som kan plockas fram lagom till grannar ska flytta ut eller in.
     Än är det en bit dit om det någonsin blir så.
     Däremot har jag anat en viss beundran över min färgkodade flyttmetod, låt oss kalla den AckMarti4. Jag kommer nog inte skriva en bok om den, trots allt, men här kommer min flyttmetod (utan adressändring, uppsägning av abonnemang, lastbilsbokning och dylikt självklart), steg för steg, för den som vill låta sig inspireras av den här vansinniga människan som råkar vara jag:

  1. Köp färgglad tejp. Det finns eltejp i glada färger att köpa här och där och den passar perfekt för ändamålet. Du behöver lika många som antalet placeringar du har i nya hemmet. (Har du tre rum och kök behöver du fyra färger, plus till badrum och eventuell hall, källare och/eller vind.)
  2. Skaffa ett par utskrifter av nya bostadens planlösning och markera varje rum med en egen färg. Se till att färgerna ser olika ut även i svag belysning.
  3. Packa allt som låter sig packas i lådor, backar, kassar eller säckar. Sätt en tejpbit av färgen på rummet dit objektet ska. Skramlande byrålådor eller sista-minuten lådor är strängt förbjudet (Du vet vem du är (men jag tycker om dig ändå)!).
  4. Sortera de packade lådorna så att alla flyttkartonger är på ett ställe, alla banankartonger på ett annat, och så vidare. Detta för att det ska bli enkelt att överblicka hur mycket som ska lastas. Är de bara uppmärkta är det ju ointressant i vilket rum lådan befinner sig i innan den lastas.
  5. Se till att allt som är svårpackat utan att nödvändigtvis vara skrymmande, om möjligt, redan är flyttat innan själva flyttdagen kommer. Krukväxter, tavlor, tv och liknande är typiska sådana saker som kan sabba en bra lastning. Det är i regel ofta saker som kan gå sönder så vinsten i att ta ömtåliga saker för sig är dubbel.
  6. Är det blött eller smutsigt ute? Se till att det finns mattor att stampa av sig på, alternativt låt några lasta inne och några ute. (Det senare riskerar att skapa flaskhalsar som stör rytmen i flytten.)
  7. Se till att ha tänkt igenom innan vem som gör vad. Vilka är bra på att bära? Vilka kan packa upp på plats under tiden (exempelvis glas och porslin bör ju diskas innan de ställs in och då är det schysst om någon kan göra det under tiden det lastas ur)? Vem vaktar barn, när och när ska dessa komma tillbaka (vanlig hederlig barnlogistik helt enkelt)?
  8. På flyttdagen: Börja i tid!
  9. På flyttdagen: Se till att det finns gott om dricka och snacks i såväl nya som gamla bostaden. Kaffebryggare och vattenkokare kan vara lämpligt att skaffa eller låna så att det finns på båda ställena.
  10. På flyttdagen: Låt andra ta pauser och ta det lugnt. Var själv den som tar i och tar tag i saker. Föregå med gott exempel!
  11. På flyttdagen: Se till att planlösningar med färgerna utmärkta sitter synligt i nya bostaden. Se till att även dörrkarmar eller liknande är uppmärkta med färgen. Man ska inte behöva kunna rummens färger för att veta var en låda ska. Om det är två eller fler våningar markeras med fördel trappan med de färger som finns på respektive våning.
  12. På flyttdagen: Bjud på käk, avsluta tillsammans och tacka ordentligt.
  13. På flyttdagen: Packa upp allting samma kväll. (Nävars.)

Frågor på det?

Show 4 footnotes

  1. Mycket goda referenser kan visas upp vid behov.
  2. 1,4 mil så det är över snittet.
  3. Viss ödmjukhet från undertecknads sida är än så länge klädsamt. Vid senaste flytten råkade jag kasta en (omärkt, ska väl tilläggas till mitt försvar) säck med kläder. Min trots-allt-fortfarande-partner fick uppdatera sitt underklädesförråd. Jag kommer aldrig sluta gräma mig.
  4. Hej The Life-Changing Magic of Tidying!