Aziz Mohammed, i översättning av Humphrey Davies
260 s. Hoopoe 2021
Arabiska originalets titel al-Hala al-harija li-l-mad’u K (2017)
Saudiske författaren Aziz Mohammed (f. 1987) har i The Critical Case of a Man Called K skrivit en ganska mörk men på något sätt charmig berättelse som flirtar både med Franz Kafka och filmen Office Space (1999), samtidigt som den gläntar på locket till något allvarligare än alienerande system i tillvaron, nämligen själva livet och döden.
Den namnlösa berättaren har ett kontorsjobb utan karriärmöjligheter (vilket motsvarar hans obefintliga ambitioner) i något större företag i en större stad någonstans på den arabiska halvön (gissar jag). Där gör han minsta möjliga arbete samtidigt som han tjuvläser europeiska klassiker och börjar författa en berättelse, sin berättelse, trots hans enorma brist på upplevd erfarenhet. För oss som roas och förfäras över hur samtida, själadödande kontorsjobb suger musten ur en med sina opaka processer skulle berättarens erfarenheter duga gott, men här räcker det inte: berättaren drabbas av leukemi.
Nu ställs berättaren mellan sin sjukdom, sitt jobb och sin krävande och dömande familj och det är … inte vackert. Jag tycker visserligen det är synd att inte The Critical Case of a Man Called K fick fortsätta med lättsamt byråkratistångande och en alltmer påtaglig frustration, men huvudpersonens sjukdom bjuder ändå in till något annat. Mohammed gör i princip hela persongalleriet till överdrifter av sig själva (eller om det finns en kulturell skillnad som jag borde ge större vikt än vad jag gör), men i mötet med det livsavgörande är det mycket svårare att hålla fast vid sin karaktär. Berättarens sorglösa kufighet som får honom att bry sig minimalt om jobb och giftermål, erfarenheterna som betyder något oavsett om man väljer eller väljer bort dem, fungerar inte ihop med en kropp som havererar för honom och de krav och förväntningar omgivningen kommer med. Romanen tar inte vägen dit man förväntar sig eller dit jag vill och även om jag i förlängningen läser en bok som passar mig sämre än vad den kunde ha gjort, tror jag att det är en bra sak.
The Critical Case of a Man Called K är betydligt mindre konstig eller surrealistisk än vad jag hade fått uppfattningen att den skulle vara, men det är en habil roman som tangerar det absurda i sina bästa stunder och är man nyfiken på litteratur från hela världen är det en bok väl värd att läsa.