Emma Cline, inläst av Cady McClain
9 h 44 min. Random House Audio 2016 (2016)
I svensk översättning Flickorna, Natur & Kultur (2017)
Amanda Montell skriver i sin Cultish (2021) om hur språket fungerar som bärare av det sektlika, oavsett om det är regelrätta kulter eller “bara” någon form av pyramidspel. Bland alla saker hon nämner finns amerikanska Emma Clines (f. 1989) kritikerrosade debutroman The Girls. Och jag förstår precis varför.
Den vuxna Evie Boyd får anledning att minnas den där sommaren då hon levde på en gård med flickorna som dyrkade musikern Russell Hadrick. Evie som då, 14 år gammal, hamnade på drift och stötte på den några år äldre Suzanne i färd med att snatta toapapper lockades in i gruppen outsiders med just det språk Montell beskriver. Inviter, antagonism gentemot omvärlden, känslan av att höra till något ingen annan förstår sig på. Till viss del krockar det med Evies förhållandevis privilegierade liv, men inte tillräckligt för att det ska skydda henne från gruppens dragningskraft. Däremot är det kanske det som gör att hon, till skillnad från flera av de andra, inte sitter i fängelse nu.
Början och slutet på The Girls är mer eller mindre öppet från början. Suzanne sitter i fängelse, blev ett ansikte, ett mytomspunnet namn, på grund av ett mord den där sekten begick för alla dessa år sedan. Evie slapp undan både handlingen och dess juridiska konsekvenser. Denna tydlighet och den brist på spänning som kommer av den är den ena av två stora styrkor hos romanen. Det finns något i dramaturgin i samtalen kring sekter som lockar fram de stora känslorna. Det ska fördömas, någon kallas monster och som utomstående ska det inte gå att förstå hur det blev som det blev. Problemet är att det inte alls är så i verkligheten. Många av oss, kanske alla, är bara en svacka eller två från att lockas in i något bortom vår kontroll. Det må vara obehagligt, men också mänskligt. Cline tar fasta på detta, låter de små rörelserna bygga stämningen.
Den andra stora styrkan är hur mogen romanen känns, för att vara skriven av en då ung debutant. Både 1969 då bokens “då” utspelar sig och den äldre kvinnans förhållande till sina återblickar känns oerhört trovärdiga och är framskrivna med säker hand. Cline tar sin huvudperson på stort allvar och låter henne äga sina upplevelser, samtidigt som romanen rent litterärt är minutiöst formulerad. The Girls kanske inte har en storslagen berättelse, men att det är en magnifik roman råder det inga tvivel om.