Ekim Çağlar — Fotboll i krig och fred

Ekim Çağlar
278 s. Fri tanke 2020 (2020)


I morgon drar herrarnas fotbolls-EM igång och redan innan har konflikter blossat upp. Ukraina har, i en av allt att döma utmärkt trollning, siluetten av landet på tröjorna. Hela Ukraina?1 Ja, det finns ett litet område Ryssland annekterat som är med på tröjan, Krim, vilket gjort ockupationsmakten mycket upprörd. Mönstret är diskret, kanske hade få märkt det om inte ryska parlamentariker dragit till storms mot det. Och så blev fotbollen återigen global politik.
     Statsvetaren och författaren Ekim Çağlar (f. 1987) följer upp personporträtten i Propagandafotboll med mer djupgående texter i Fotboll i krig och fred. Fotbollen som maktmedel och -demonstration har länge varit en del av politiken, i synnerhet på platser och av ledare där fotbollskulturen är stark och den konkreta politiken är svajig. Hela konceptet med landslagsfotboll är en grogrund för nationalism, både banal sådan och radikal, vilket både skapar utrymme för högerextremism och gör de anti-nationalistiska förvirrade. Kan man heja på Sverige även om man inte är nationalist?
     Çağlar dyker också ner i fotbollen som motstånd och fredsmäkling. Ibland har själva existensen av sporten eller en klubb varit ett rött skynke2, exempelvis FC Barcelona i Katalonien. Ibland har fotbollen varit en mer eller mindre medveten megafon för att säga något annat, som med Lilian Thurams arbete mot rasism och Didier Drogbas fredsmäklande i Elfenbenskusten.
     Çağlar visar att det både går att vara fotbollsintresserad och med både tydlighet och kunnighet fundera på vilka implikationer det innebär. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt att de två är svåra att hålla i sär, nu för tiden, och att Çağlar inte lämnar någon frågande om varför. Fotboll i krig och fred är trots en viss akademisk höjd en riktig blandvändare för mig och jag skulle ljuga om inte Çağlar gav mig åtminstone en smula alibi att fortfarande intressera mig för fotboll. Jag tycker det har varit svårt, i synnerhet under pandemin, att uppbåda intresse för det världsfotbollen blivit. Çağlar hymlar inte med att båda sidorna finns, det bra och det dåliga, men tack vare böcker som Fotboll i krig och fred blir jag påmind om det bra också.

Show 2 footnotes

  1. Detta och följande mening ska läsas med berättarrösten i Asterix i åtanke.
  2. Jag ger mig minst åtta poäng för väl användning av uttrycket ”rött skynke”, tack så mycket.

Tove Jansson — Sommarboken

Tove Jansson
192 s. Albert Bonniers förlag 1974 (1972)


Det finns något genuint tidlöst i Tove Janssons (1914—2001) berättelser, som om de står helt utanför tiden. Det är kanske därför Sommarboken blivit en sådan sommarklassiker, för även om tiden står stilla kring den vet man med någorlunda säkerhet att det alltid kommer en sommar till.

Vad gör du? frågade den lilla Sophia.
     Ingenting, svarade hennes farmor. Det vill säga, tillade hon argt, jag letar efter mina löständer.
     Barnet kom ner från verandan och frågade sakligt: Var tappade du dem?
     Här, sade hon. Jag stod just där och de föll nånstans mellan pionerna.
     De sökte tillsammans.
     Låt mig, sade Sophia. Du kan inte stå på benen. Maka på dig. Hon dök in under trädgårdens blommande tak och kröp mellan de gröna stammarna, härnere var det skönt och förbjudet, svart mjuk mark och där låg tänderna, vita och skära, en hel munfull av gamla tänder, jag har dem! skrek barnet och reste sig. Sätt in dem.

Och sedan följer en fråga om döden och farmodern och Sophia som gör det förbjudna när pappan sover. Skärgårdsön som är Sophias och farmoderns värld blir i Sommarboken bara deras. Pappan finns i bakgrunden, liksom några andra bifigurer, som aldrig riktigt kan störa det gummiband som löper mellan barnet och den gamla kvinnan. De tjugotvå kapitlen är fristående berättelser om hur de bryter sig in i ett hus, rider ut en storm, firar midsommar och mycket, mycket annat, med samma jordnära magi som går att återfinna i Mumin-böckerna.
     Jansson lyckas skriva ett så fint porträtt av två personer med helt olika utgångspunkter i världen, som ibland är oense, till och med osams, men som ändå är mer eller mindre oskiljaktiga. Varken barnet eller farmodern tvingas vara rationella, har heller aldrig någon sådan motpol utan kan vara naiva och luttrade som satt de på en gungbräda. Skärgården och öarna får liv genom dem.
     Det finns säkert dem som har som sommartradition att läsa Sommarboken varje år och när jag nu läst den för första gången tycker jag det verkar väldigt rimligt. Alla ingredienserna finns för att sätta fart på en alldeles lagom ombytlig sommar med doft av varm tall och blåstång som torkat på klipphällen.

Oskar Lindberg & Maribel Leander Lindberg — Lev lokalt. Vägen till ett hållbart, hälsosamt & fritt liv

Oskar Lindberg & Maribel Leander Lindberg
168 s. Pug förlag 2020 (2020)


Jag tror att det är nyttigt att fundera på hur man lever sitt liv, såväl praktiskt som filosofiskt, särskilt i förhållande till den samhällsomställning som måste till för att stävja de värsta klimatförändringarna. En del av detta är förstås att låta sig inspireras av andra och där kommer Oskar Lindbergs (f. 1976) och Maribel Leander Lindbergs (f. 1977) bok Lev lokalt in i bilden. I deras första bok, Ut ur ekorrhjulet1 organiserar de om sitt liv ekonomiskt för att bli mer fria, här handlar det mer om inställningen till transport.
     Grundtesen är ganska självklar. Ju mindre tid man lägger på att förflytta sig, desto mer tid har man till annat. Om du går eller cyklar till jobbet istället för att sitta still i en bil behöver du lägga mindre tid på annan typ av fysisk aktivitet. Med utgångspunkt för deras liv i Leksand går de igenom hur man kan tänka lokalt i praktiken för att faktiskt möjliggöra en sådan omställning. Det är ekonomi, naturligtvis, men också prioriteringar och perspektivförskjutningar. De är ömdjuka inför att det inte alltid är enkelt att förändra och att en tidsplan är en del av omställningen. Samtidigt är det svårt att låtsas som att alla kan göra det de gjort utan större strukturella samhällsförändringar.
     Hur som helst dras jag till deras inställning till det lokala. Jag känner mer och mer hur jag önskar att allt fanns på min lilla plätt på jorden och att jag kan tänka mig att bidra till lokalortens liv på de sätt jag kan och brinner för. Jag önskar att jag kunde dra en rak linje mellan Lev lokalt och visionen om min och familjens framtid, men det kan jag ändå inte riktigt, för har man funderat en smula i dessa banor innan är det inte mycket konkret som är nytt. Inspirationen är smittsam, men verktygen är inte världsomvälvande. Gör en budget, flytta, byt jobb, spara 20 % av inkomsterna. Ja, jo, jag knäpper med fingrarna så är det löst.
     Lev lokalt är trots det nyttig och enkel läsning för att ställa sig den typen av frågor: Vad vill jag/vi ha ut av livet och hur kan (inte ska) vi tänka för att närma oss det? Vilka val kan man göra (eller välja bort)? Vad kan man sikta på? Makarna Lindberg har inte svaren som gäller för dig, bara för dem, men kanske, för någon, öppnar deras svar dörrar du inte ens visste fanns. Det är värt något.

Show 1 footnote

  1. Inom loppet av fyra dagar i januari 2019 kom både den och Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson. Samma tema, lite olika karaktär.