Ibland får jag frågan om hur jag väljer vad jag ska läsa, hur jag får reda på alla möjliga och omöjliga titlar. Det är inte helt enkelt att svara på, men jag tänkte åtminstone göra ett försök.
Eftersom det är en komplex fråga som i en TL;DR-version skulle besvaras med ”den verkar kul” plus lite kvotering tänkte jag försöka angripa det från några olika håll, samt ge exempel på hur jag omvärldsbevakar i jakt på nya spännande titlar.
Min smak
Jag kan vid det här laget konstatera att jag har en ganska bra känsla för vad jag själv tycker om. Jag känner min smak och börjar mycket sällan läsa något som är så dåligt eller ointressant att jag inte kan hitta något att hålla fast vid.
Det är vid det här laget också tydligt att vad jag kan intressera mig för inte har några egentliga begränsningar. En av mina stora läsupplevelser var A Sting in the Tale (2013), en bok om humlor som blank struntade i att jag inte innan hade något insektsintresse.
Jag kan för all del bli överraskad, men det är framförallt av ämnesvalen, inte kvaliteten.
I fråga om genrer vet jag att jag inte är någon stor deckarläsare, att feelgood och romance sällan gör mig särskilt nyfiken.
Åt andra hållet vet jag att det finns triggerord som, åtminstone inom fiktion, automatiskt får mig intresserad: ”magisk realism”, ”tidsresor”, ”essäistisk”, ”feminism”, ”ekologi”. Sedan är det inte alltid de som skriver baksidestexterna eller recensionerna vet vad orden betyder, men det är ofta lätt att avskriva.
Lite kvotering
Jag skriver lite kvotering, för jag har övervägt avancerade och invecklade system för att säkerställa att historier från många olika håll letar sig in i min läslista, men istället har jag konstaterat att jag nog läser jämförelsevis blandat när det gäller författares bakgrunder. Det går alltid att bli bättre, för att luckra upp tolkningsföreträden är en i grunden bra sak.
Kvoteringen jag gör rör kön (vilket i sig är en alldeles för trubbig indelning). Jag försöker att hålla ungefär jämt mellan kvinnor och män.
Hittills under 2019 är fördelningen 37 kvinnor och 36 män. Under 2018 var fördelningen 50 kvinnor och 51 män.
Det ska sägas att jag inte tycker att detta är särskilt svårt att hålla det någorlunda jämt. Det finns så oerhört mycket böcker jag vill läsa.
Ser man det i ett globalt perspektiv är det kanske i större behov av kvotering. Jag behärskar två språk, svenska och engelska, och är därför begränsad till det som ursprungligen är skrivet på något av språken eller översatt till dem.
Jag känner mig tilltalad av läsprojekt som Ann Morgans Reading the World (2015), samtidigt vet jag med mig att jag inte har tålamodet för sådant (Lex Klassikeråret 2019). Istället söker jag mig aktivt till listor på böcker från olika delar av världen och många av de Morgan läst hamnade även på min önskelista.
Det finns så många perspektiv att ta i beaktande. Jag borde läsa mer av HBTQ-författare, mer av författare med ickenormativa funktionsvariationer, ytterligare variera ålder och socioekonomisk bakgrund. Jag gör vad jag kan för att inte fastna i samma hjulspår, men jag förväntar mig ingen klapp på axeln. Litteratur är helt enkelt roligare om man varierar sig.
Omvärldsbevakning
Att jobba på bibliotek är fusk, gissar jag, för det passerar dagligen böcker som potentiellt skulle intressera mig och det är en ynnest (och en förbannelse) att ha tillgång till en sådan källa. Samtidigt är det inte min främsta inspiration. Tvärtom har det visat sig ofta att böckerna jag intresserat mig för inte varit smidigt tillgängliga via de vägar biblioteket har att tillgå.
Via framförallt Facebook har jag letat efter sidor som aktivt publicerar material som vidgar mina vyer. I mitt flöde kan en vanlig dag ”The 100 best books of the 21 st century” (The Guardian), ”Best of the Decade: What Books Will We Still Be Reading in 10 Years?” (Lithub) eller ”10 Books About Being Queer in a Country Where It’s Illegal” (Electric Lit) passera och plötsligt är min bokönskelista fylld med en handfull nya titlar varav vissa hamnar i kundvagn och kassa i lämplig bokhandel utan att passera gå.
För mig är det grundläggande att omvärldsbevakningen är relativt passiv. Jag sovrar mycket, annars skulle hjärnan explodera i tider som dessa, men på detta sätt blir känslan av att jag snubblar över tips och titlar i princip fullständig. ”Det här ser kul ut” är en helt rimlig motivering under dessa förutsättningar.
Jag kan också, med relativt god träffsäkerhet berätta var jag fått ett tips från.
Tillgång
När det gäller framförallt ljudböcker är det en fråga om tillgång. Jag betalar inte (direkt, men gärna genom skattsedeln) för någon ljudbokstjänst, istället använder jag bibliotekens app Biblio. Utbudet är skralare än hos de stora kommersiella tjänsterna, men appen fungerar bra och än har jag inte lyssnat slut på det som finns som jag är intresserad av.
På så sätt har jag lyssnat på en del böcker som jag kanske inte hade valt om jag skulle suttit med en fysisk bok, Geniet från Breslau (2018) och Historieläraren (2017) exempelvis.
Kanske finns det en sådan aspekt även i läsningen av fysiska böcker, men med antikvariat, bibliotek och globala internetbokhandlare är det få böcker som är helt utom räckhåll, även om exempel finns, bland annat många från Morgans jordenruntläsning som tidigare nämnts.
Avslutningsvis
På det här sättet blir jag ofta glatt överraskad. Läsning blir lustfyllt om grunden till den är nyfikenhet och öppenhet. Det finns så oerhört mycket att upptäcka och att hänföras av och för mig är inte litteraturens oändlighet förblindande, för mig är den bara inspirerande. Så länge jag lever kommer jag aldrig få slut på saker att läsa, inte ens om all bokutgivning upphörde idag (nå, jag antar att det finns somliga svenska partier som gärna skulle rensa i min bokhylla, men det får bli över min döda kropp så det löser sig liksom automatiskt).