Originaltitel: Falling Angels
Författare: Tracy Chevalier
Översättare: Anna Strandberg
Utgivningsår: 2001
Tryckår: 2002
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 398
Förlag: B. Wahlströms
ISBN: 91-32-32707-2
Ur i stort sett samtligas perspektiv får vi följa familjerna Coleman och Waterhouse när de strax efter sekelskiftet 1800-1900 får känna på hur det känns när ett samhälle moderniseras. Kitty Coleman sveps med i suffragetternas rörelse för kvinnlig rösträtt, samtidigt som de båda familjernas döttrar går igenom sviterna av deras egna knackiga vänskap. De båda flickorna är olika men kommer ändå överens, för det mesta. Och familjefäderna lever sina liv långt från familjernas angelägenheter.
Det finns förmodligen många orsaker till att den här boken inte faller mig särskilt väl i smaken. Den första är handlingen som hade kunnat vara bra, men inte är särskilt intressant i den utformningen den har. Att det är så bör dock inte hindra någon, jag kan vara ganska svårflörtad och är man intresserad av temat är det bara att köra hårt…
…Om man kan bortse från den andra saken jag inte gillar. Boken är ganska dåligt skriven. Varje kapitel berättas ur förstapersonsperspektiv, men vem som får äran att vara första personen varierar. Det är visserligen en rolig tanke, men för att det ska fungera så måste det vara välskrivet – vilket det inte är – och fylla en funktion – vilket det inte gör. Personerna framstår som nästan exakt likadana och det är i stort sett oförlåtligt. Om Tracy Chevalier koncentrerat sig på ett perspektiv hade boken förmodligen varit betydligt bättre.
Sen har jag svårt för karaktärerna i sig, men det beror nog mer på att den utspelar sig i en tid där ”det ska vara så” (vilket är en rätt dålig ursäkt).
Så sammanfattningsvis är När änglar faller framförallt inte en bok för mig, den är dessutom dåligt skriven vilket gör den ännu mindre rekommenderbar.