Mary Shelley — Frankenstein; or, The Modern Prometheus

Mary Shelley
160 s.1 W. W. Norton & Company 2012 (1818)


Idag tillhör Frankenstein; or, The Modern Prometheus de i västvärlden mest kända litterära verken. Du känner till den: En ung vetenskapsperson vid namn Victor Frankenstein tar sig för att skapa en människa, men det blir ett monster. Enormt, groteskt och ondskefullt söker det plåga sin skapare. Mary Shelley (1797—1851) skapade i Frankenstein en gotisk skräckberättelse och ett mycket tidigt exempel på science fiction.
     Frankenstein har ofta beskrivits som kritik mot naturvetenskapernas frammarsch. Den unge Victor börjar läsa om ockultism och alkemi, faller för lockelsen, men vid skolan i Ingolstadt ersätts charlatanerna med forskare. Steget kan tyckas långt i normala fall, men inte här, tydligen. Istället tar han sig han sitt projekt med naturvetenskaperna som grund och skapar mycket riktigt en varelse. Ett riktigt måndagsexemplar. Visst, det är ett tydligt tema, men jag tycker ändå inte den teknofoba tematiken är särskilt stark jämte frågor om främlingskap.
     Monstret flyr Ingolstadt och bosätter sig i ett ruckel i närheten av en stuga i skogen. Där bor en fransk familj som flytt. Monstret dröjer med att ge sig till känna, istället håller han sig på avstånd, lär sig språket, men också kunskaper och känslor. Han förstår att de är ledsna och fattiga, men att de i allting ändå har varandra. Han känner saknad och han känner ensamhet. När han så närmar sig familjen möter han först den blinda pappan som samtalar med honom i all vänskaplighet, utan fördomar eller förskräckelse. När sedan de vuxna barnen kommer blir de förargade och rädda och hjälper pappan undan varelsen som på intet sätt visat sig fientligt. Där och då inpräntas i monstret att han aldrig kommer finna tillhörighet bland människorna.
     Han drar sig till Victor igen, dödar dennes lillebror och kommer med en förfrågan: skapa en honvarelse till mig, någon som jag kan känna tillhörighet till. Victor velar, motsätter sig, accepterar och motsätter sig igen. Vid det slutgiltiga beskedet blir varelsen hatisk på en sällan skådad nivå och ska hämnas och det rejält. Han dödar Victors vän och fru och det hela eskalerar så till den grad att Victor jagar monstret över kontintenterna för att få slut på terrorn. När det sedan visar sig att Victor själv dör en relativt naturlig död förlorar även monstret sitt sammanhang. Hela dess existens inte bara skapades av Victor utan definierades av deras fiendeskap. Utan fiende, inget syfte tycktes gälla för monstret.
     Det är drastiskt och det är överdrivet, men samtidigt finns det något här om hur vi bemöter varandra. Att möta en främling, även en som inte ser ut som en själv, med öppenhet och godhet kan förändra en hel värld. Hade den franska familjen lärt känna varelsen som på intet sätt visat sig fientlig innan hade Victor kanske kunnat leva vidare utan oro och abrupt dödade vänner och familjemedlemmar. För all del, hade han i skapelseögonblicket mött varelsen med vänlighet istället för vämjelse hade det nog också slutat annorlunda.
     Samtidigt ligger initiativet i många fall hos det desperata monstret, det kan aldrig urskuldas men det går att förstå.
     Jag vet inte om det var det Mary Shelley tänkte där vid Geneve-sjöns strand, men tvåhundra år senare finns det andra glasögon att läsa med. Och läsa, det tycker jag gott att vi kan göra med Frankenstein.

Show 1 footnote

  1. Utgåvan jag har innehåller dessutom ungefär 350 sidor essäer, recensioner och artiklar om Frankenstein, både skrivna kring ursprungspubliceringen och ända fram till idag.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52 (eller köp en bok från bokönskelistan åt mig). Tack! <3

Första besöket?

På Ackerfors.se finns över 1 700 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!