Ålder är ett intressant fenomen. Något definitivt som ändå färgas av perspektiv. Jag känner mig ung. Jag är ung. Samtidigt känner jag mig gammal, som om tiden bara rinner iväg för mig och allting snart är för sent. Om inte ens en person kan bestämma sig för ifall han eller hon är gammal eller inte är det klart att en grupp människor inte kan enas.
För ett par veckor sedan var det en såndär fånig utfrågning i Norrköpings tidningar. ”NT har under en tid skrivit flera artiklar om åldrande och pensionärer. Hur ser barn och ungdomar på åldern? När blir man gammal?” var frågan. De utomordentligt söta svaren kan man läsa om man trycker på bilden här till höger.
Jag är snart stolt gubbe!
Ajdå då har jag fyra månader på mig att göra allt som jag tänkt göra när jag är ung då! Stressigt det blev nu!
Haha, underbart! :)
Och en annan har varit gubbe i två år redan. Shit.
Ja ni, gubbar… Själv har jag omkring två år på mig innan jag blir gammal ;D
Shit asså! Värsta gammla svenne-gubben, looo!
(Killen högst upp är en tönt.)
Man kanske skulle ta och bli gubbsjuk då också. :D
Deperimerande att kallas gubbe redan. Fick inte ens bli tant först.