Originaltitel: LIES And the Lying Liars Who Tell Them
Författare: Al Franken
Översättare: Öjevind Lång och Tore Winqvist
Utgivningsår: 2003
Tryckår: 2003
Originalspråk: Engelska
Förlag: Östlings bokförlag Symposion AB
ISBN: 91-7139-660-8
Al Franken, en av hjärnorna bakom Saturday Night Live på 70-talet och framstående liberal Ståupp-komiker, har gett sig på mannen som stal presidentposten i USA, och människorna runt honom.
Det här är, som ni kanske förstår utan att jag skriver det, en bok utan egentlig handling. Det är en insyn i hur de konservativa i USA inte anstränger sig för att ljuga, utan verkar göra det av ren slentrian.
Al Franken börjar med att grundligt och sakligt (med en personlig touch, viktigt att tillägga) gå igenom hur amerikanska medierna fungerar. Republikanerna hävdar att medierna och journalisterna är något vansinnigt vänstervridna. Det är givetvis tvärtom, och de konservativas villfarelser slår Franken sönder.
Den lögnen är ett genomgående tema eftersom lögnerna på andra håll inte kan få spridning och möjlighet att löpa fritt om inte medierna finns.
Därefter fortsätter han att redogöra för Bushadministrationens lögner innan och efter att George W Bush felaktigt ockuperade Vita Huset (Andra gången blev han ju faktiskt vald. På riktigt.) och hur de smutskastar liberalerna, döda som levande, vrider deras ord till oigenkännerlighet för att sedan sprida dyngan till miljontals tittare, lyssnare och läsare.
Al Franken är inte snäll, och har heller ingen anledning att vara det. Även han och hans nära vänner har utsatts för de lögner som republikanerna anser sig ha rätt att sprida.
Han är rätt fram och drar sig inte för att trampa på tår, även om han nästan alltid gör det på ett snyggt sätt med glimten i öget.
Det roligaste är när han och hans ”Frankenteam” letat rätt på en solklar lögn som alla måste ha sätt och som folk påpekat, men som de konservativa vinkar bort. Han får republikanerna att framstå som lögnaktiga och korkade. Man tycker ju att de borde ha vett att skapa en grund åt sina lögner så att de blir knepiga att genomskåda, men icke.
Al Franken och Michael Moore är på många sätt väldigt lika, både i framtoning, arbetssätt och åsikter, men där Moore blir ”extrem” och försöker hålla tillbaka de åsikter han inte vill ha med just där just då men som ändå lyser igenom, där skriver Franken först om föremålet för texten på ett sakligt sätt. Sen förolämpar han det.
Det är så snyggt, så genomtänkt och så övertygande.
Givetvis bör man ta boken med en nypa salt. Al Franken har dock gjort något som republikanerna alltför ofta misslyckas med. Källhänvisning. Som stämmer.
Är man det minsta intresserad av Amerikansk politik (Vilket man bör vara. Bush och hans hejdukar har gjort USAs politik till vår politik.) ska man läsa den här boken för att få en uppfattning om vad som händer på andra sidan Atlanten.
Det är skrämmande. Och roande. Mest skrämmande.