Clara Törnvall, inläst av författaren själv, omslag formgett av Anneli Furmark
3 h 18 min. Natur & Kultur 2023 (2023)
Jag är, som de allra flesta andra och så vitt jag vet, neurotypiker. Det betyder att jag inte har någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som autism eller adhd/add och att samhället i stort fungerar på ett sätt som i stort är anpassat efter mig. Under min termin på socionomprogrammet läste jag böcker, skrivna av neurotypiker, om personer med NPF-diagnoser, som diskussionsunderlag visserligen, men ändå med något av en förfrämligande ton. Det kändes inte helt rimligt då och det känns inte helt rimligt nu heller, därför är det med stor glädje jag läst Vanliga människor där Clara Törnvall (f. 1979), själv med en autism-diagnos, försöker förklara hur vi ”vanliga människor” fungerar ur hennes perspektiv.
Vi är inte lätta att förstå sig på. Vi gör sådant att vi säger en sak och menar en annan, vi är inkonsekventa till bristningsgränsen, vi söker förnyelse och äventyr för sakens skull, men inte när det kommer till traditioner då vi alltid måste göra exakt som vi alltid gjort. Vi småpratar och kallpratar och kommer mycket sällan in på något verkligt djupt eller intressant. Överlag är vi väldigt noga med att försöka höra till en grupp och markera status inom den gruppen. Helt vrickat, när man tänker efter, men trots det har vi väldigt svårt att se att detta skulle vara något konstigt, eller något som vi skulle kunna klara oss bättre utan.
Törnvalls mästerliga drag är att lika kategoriskt som litteraturen om NPF-diagnos i synnerhet och vi neurotypiker i allmänhet beskriver personer med NPF-diagnos, lika kategoriskt beskrivs vi neurotypiker. Och det finns väl åtminstone två giltiga sätt att hantera det. Antingen blir man som jag, oerhört road över hur dumt allting är. Eller så blir man provocerad av det och sedan extrapolerar det till det omvända. Oavsett vilket hjälper Vanliga människor till att belysa att vi är och fungerar olika och att vi i längsta möjliga mån bör ta hänsyn till och finna styrka i dessa olikheter.
Vanliga människor är en verklig pärla och jag rekommenderar den varmt till alla, oavsett hur ens hjärna är kopplad. För övrigt (1), det finns en quiz i slutet som hjälper en att avgöra hur man är kopplad. Jag fick flest tvåor. För övrigt (2), hur våra hjärnor fungerar är olika bortom diagnoser och kategorier. Det har jag om inte annat få känna av när jag utforskat gränserna för min afantasi. Det är en avgjord gradskillnad mot dem som aktivt blir motarbetade av hur samhället funkar, men det har gjort, tror jag, mig mer ödmjuk inför skillnader.