Stefan Zweig, i översättning av Hugo Hultenberg & Anna Bengtsson, inläst av Johan Holmberg1, omslag formgett av Håkan Liljemärker
17 h 40 min. Ersatz 2017
I original på tyska Die Welt von Gestern (1942)
När författaren och dramatikern Stefan Zweig (1881—1942) föddes i Wien var det i dubbelmonarkin Österrike-Ungern och en relativt lugn period i Europa. Under sin livstid hann han se två världskrig bryta ut, dessutom hur 1800-tal blev 1900-tal och mellankrigstidens hyperinflation. Sina minnen skrev han ner i exil i sitt hus i Petrópolis norr om Rio de Janeiro, Brasilien, kort innan han och hans fru Lotte Altmann tog sina liv. Boken gavs sedermera ut i Stockholm med den svenska titeln Världen av i går.
Zweig var själva urtypen av en humanistisk världsmedborgare vars ödmjukhet inför världen och samtida intellektuella dignitärer färgade hela hans tillvaro. Det speglas inte minst i Världen av i går som i sig är en mer eller mindre rakt kronologisk berättelse om Europa genom Zweigs liv, från ungdomsår till exilen. För mig är det framförallt två saker som sticker ut, den ena gullig (i brist på bättre ord), den andra djupt skrämmande.
Den gulliga är just Zweigs plats i den kulturella sfären och hans inställning till den. Genom formuleringar om att varje ung författare bör hänge sig åt att översätta ett stort verk för att på så sätt fila ned de egna egoistiska kanterna är mångfalt otidsenlig i dag, men egentligen alldeles fantatastisk. Och jag tror ju egentligen att det ligger något i det. Zweig ägnade år av sin tidiga karriär åt att översätta ryska klassiker, oklart om det var på uppdrag eller eget bevåg, något få skulle ta sig för nu utan goda skäl. Samtidigt blev han otvivelaktigt själv en av de stora. Det hindrar honom inte från att berätta om hur han uppenbart starstruck fick träffa skulptören Auguste Rodin och utan att våga säga till nästan blev inlåst i dennes ateljé. Han var också god vän med Rainer Maria Rilke, James Joyce, Sigmund Freud och många andra. Det är charmigt och häftigt.
Men samtidigt som Zweigs plats i det kulturella Europa under lång tid överlag får anses positiv fick han även känna på de karga sidorna av det politiska Europa. Han redogör ingående för upptakten till både första och andra världskriget. Hur ord en gång betydde saker men att lögnerna snart blev normen, hur Hitler slöt avtal utan avsikt att hålla dem, hur nazisterna hela tiden prövade gränserna för vad som var möjligt att säga och göra till dess att ingen längre kunde säga emot. Som jude fick Zweig också se sitt författarskap brinna i bokbålen och alla möjligheter att verka i Europa dras in. Det är förskräckligt, för ord för ord, mer eller mindre, stämmer det in på det vi ser med extremhögerns framgångar. Det tycks nästan oundvikligt.
Som österrikare och jude blev han också statslös när kriget bröt ut, men i stället för att känna sig som den världsmedborgare han såg sig om förlorade han all tillhörighet. Det var ett svårt slag och genom Världen av i går får det vemod som präglar boken sin förklaring. Trots sin längd är Världen av i går en medryckande och lärorik bok jag kommer bära med mig så länge tiderna ser ut som de gör och kanske längre än så. Det är viktigt att minnas.