Lars Landgren, inläst av Ludvig Josephson
20 h 2 min. Bonnier Audio 2021 (2021)
Nå, nog finns det skuggan av en ramberättelse, men Lars Landgrens (f. 1985) debut är i allra högsta grad en novellsamling vilket inte riktigt framgår av förlagets beskrivning av den. När man väl insett det öppnar författaren dörren till en värld mycket lik vår men kryddad av folktro.
Genom Hälsingland sträcker sig älven Ljusnan, livgivande och dunkel, en evig källa för människorna som bott där. Inte är det konstigt att skrömten och oknytten också sökt sig dit, inte mindre så allt eftersom moderniteten dragit fram och skuffat dem undan. Och inte är det heller konstigt att krockarna mellan ovanjorden och undanjorden ibland får konsekvenser. I Landgrens noveller blir det extra tydligt.
I första delen får en man, van att handla med antikviteter (gärna med obscen proveniens), för sig att han måste ha det stora golvuret som ropas ut och betalar nästan vilket pris som helst för den. I en annan sluter ett tvillingpar en pakt med älvafolk för att bota en hudsjukdom. I ytterligare ett får ett barnbarn reda på var hans författande morfar får allting ifrån. Sömlöst smälter det ihop, som om det faktiskt är så här det är.
Vissa noveller håller väldigt hög nivå avseende idé, driv och form, men över 20 timmar (eller 425 sidor) tappar Ljusnan du mörka emellanåt tempo och vissa av delarna tycks inte alls höra hemma här. Generellt är Landgren vassare i mötet mellan nutid och otyg, en klart originellare vinkel bör väl tilläggas, än när skådeplatsen är historisk.
Ljusnan du mörka är trots det en skrämmande, häftig och lovande debut som förvaltar sin idé förtjänstfullt.