
Lars Berge, inläst av författaren själv, omslag formgett av Miroslav Šokčić
8 h 5 min. Albert Bonniers förlag 2018 (2018)
Vargar har en livslängd på omkring 10 år. Något kortare i det vilda, något längre i fångenskap. Det är med andra ord en omöjlighet att vargarna journalisten Lars Berge (f. 1974) skriver om i Vargattacken är samma vargar jag som liten tittade på bakom kulisserna på Kolmårdens djurpark när jag var liten. Ändå är det fullständigt utmattande hur nära allting känns när Berge försöker komma underfund med hur den dödliga vargattacken på en av parkens skötare den 17 juni 2012 alls kunde ske.
För att förstå min utgångspunkt är det bra, tror jag, att förklara att Kolmårdens djurpark för mig var som ett andra hem. Uppväxt en knapp mil från entrén och med en pappa som gjorde filmer åt djurparken hade jag under 1990-talet mer eller mindre obegränsad tillgång till de för allmänheten stängda utrymmena. Även om vargarna inte var pappas favoritintresse (och därmed inte heller mitt, tillgång-och-efterfrågan, ni vet) är det många av de personer som förekommer i Vargattacken som jag i olika grad minns. Men på den tiden var jag liten och den äventyrsupplevelse kallad ”Närkontakt Varg” som fick en ände med förskräckelse 2012 var aldrig en del av mitt medvetande.
Så, Berge gör tydligt klart att den stora frågan han undersöker i sin prisbelönta dokumentärbok är vad som hände i varghägnet och hur det alls kunde ske. Länge väntade han på att någon annan skulle försöka besvara frågan, men tiden gick och trots truecrime-vågen var det ingen som ville röra vid den här frågan, trots alla frågetecken som fullkomligen skrek efter att bli uträtade. Sagt och gjort, genom förundersökningsprotokoll och intervjuer med inblandade och vargexperter sätter han sig och lägger pusslet och det låter sig inte riktigt lösas. Delvis beror det på att ”vargfrågan” som sådan varit infekterad i mer eller mindre alla tider och bara någon så andas ulv vädrar ”debattörer” morgonluft. Delvis beror det också på att när i princip alla som har med vargar att göra till synes förstått att vargen inte låter sig domesticeras så gjorde Kolmårdens djurpark en annan bedömning. Kanske föddes den i en tid då varghatet var så starkt att något var tvunget att göras, inte med vargen i sig utan åt den attityd som var nära att utrota vargen i Sverige.
Och till en början gick det väl okej. Eller alltså, det var gott om incidenter som inte togs på det allvar det borde, men vargen fick ett långsamt bättre rykte och upplevelsen var lukrativ. Här någonstans når vi kanske inte bara vargattackens kärna utan också den diskussion om vad en djurpark är och bör vara som aldrig riktigt får fäste. För Berge följer spåret från de djurparksanläggningar tyske Carl Hagenbeck (1844—1913) konstruerade till dagens kommersiella djurparker och den motsättning som finns i att hålla vilda djur i fångenskap. Är det ens möjligt? Och till vilket pris? I den aktuella frågan står det klart att priset var för högt och det ansvar man borde tagit som arbetsgivare negligerades.
Jag känner starkt när jag läser Vargattacken, men det är inte helt enkelt att sätta ord på vad. Boken riktar strålkastarljuset mot min ambivalens inför djurparker och gör alla motsättningar väldigt tydliga. Jag känner någon slags lojalitet gentemot djurparken och de många passionerade, djurälskarna jag där träffat (varav somliga förekommer i boken). Samtidigt som jag förstår att där det finns pengar finns det önskemål om att tjäna dem och att det inte med säkerhet är för djurens bästa.
Berges främsta styrka, upplever jag, är hans förmåga att inte dyka ner alltför djupt i det som inte låter sig förstås. Det är självklart att förlusten av Karolina är fruktansvärd för hennes nära och att många på goda grunder är upprörda och känner sorg över det inträffade. Lika självklart är det att för de allra flesta inblandade är det en tragedi vars spår aldrig kommer blekna. Dessa känslor nämns och bekräftas, men Berge låter sig inte nöjas utan undersöker mekanismerna bakom. Det gör Vargattacken till fantastisk, förskräcklig läsning.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!