Karin Erlandsson, inläst av Andrea Björkholm
5 h 52 min. Bokförlaget Forum 2022 (2021)
Åt vart håll man ser är det Östersjön. Det var över vattnet man kom, det är av vattnet man lever och kanske är det över vattnet man en gång ska fara. I Hem berättar författaren Karin Erlandsson (f. 1978) Ålands historia genom en rad kvinnors öden där, mitt emellan Sverige och Finland.
Ytligt sett är Hem kanske mest att betrakta som en novellsamling (kollektivroman kallas den i beskrivningarna) där nedslag görs mellan vikingatid och nutid. En kyrka byggs, en man kommer hem från ett krig, en båt förliser, en dotter kommer på avvägar. Alla känslor ryms på ön, men som kvinna kan det te sig litet, instängt, när det ändå är männen som sätter agendan. Erlandssons berättelser befinner sig i utrymmet däremellan där det fortfarande pulserar av liv, där hjärtat aldrig kommer sluta slå.
Det är en bedrift hur Erlandsson kan belysa alla vinklar och vrår i dessa åtskilda men samtidigt klart sammankopplade historier och jag, som inte har någon relation till Åland, kan ändå känna mig där och som att jag förstår de förutsättningar som gäller när man lever så där, eller ja, i synnerhet just där.
Även om Tove Janssons Sommarboken (1972) inte utspelar sig där och egentligen har ett annat skimmer, tycker jag ändå att de båda böckerna talar till varandra på det sättet de lyfter ölivets särart. Att någon åker, att någon stannar kvar, och att så mycket avgörs av det tomrum som uppstår. Frånvaron av något är nästan lika starkt som närvaron av något annat. Det är fint skildrat.