Matt Haig, i översättning av Karin Andrae, inläst av Martin Halland
10 h 33 min. Bokförlaget Polaris 2018 (2017)
Vad skulle du säga om det ibland oss vanliga människor fanns de som åldrades mycket långsammare än oss andra? Om den nya kollegan som ser ut att vara i trettioårsåldern egentligen föddes i slutet på 1600-talet? Om den åldrade grannen som flyttade efter åtta år i lägenheten under snarare var ung när Kalmarunionen slöts? Jag skulle säga att du sannolikt läst Historieläraren av den brittiske författaren Matt Haig (f. 1975).
Vi får följa Tom Hazard. Han ser ut som en man i fyrtioårsåldern men kom till världen i mars 1566. Han lider av en åkomma, anageria, som gör att han i och med puberteten slutade att åldras normalt, istället åldras han en femtondel så snabbt. Han har jobbat för Shakespeare, flytt land och rika runt, seglat på de sju haven och spelat piano på jazzklubb. Någonstans på vägen blev han rekryterad av Albatrossamfundet, en sammanslutning av personer med anageria och är tänkt att bevara hemligheten undan lynchmobbar och forskningsinstitut. Det är ett förmånligt avtal. Albatross löser det praktiska med nya identiteter och resor, i utbyte måste man försöka rekrytera de nya som upptäcks. Eller oskadliggöra. Men Tom är trött på allt det här. Han vill bara leva ett normalt liv, kanske som en historielärare i London?
Historieläraren är en lättsam bok, frejdig snarare än fantastisk och det finns humor både i problemen som uppstår kring Tom och hans situation som kvasi-odödlig, i rollen som lärare bland kollegor och elever och i mötet med historien. Haig blandar och ger, lite Neil Gaiman eller Tim Powers möter The Curious Case of Benjamin Button (1922). Trivsamt utan att vara glättigt, tänk den ofrivillige äventyraren.
Haig är en intressant författare som tittar på mänskligheten genom olika linser, den här gången tiden, i andra böcker från andra håll. Jag är övertygad om att jag kommer återkomma till honom vid fler tillfällen.