Igår lämnade jag in pappret om ett studieavbrott i Socionomutbildningen för att istället läsa Svenska 1 till våren (om allt går som det ska och jag kommer in och så, annars är jag en rögt hest) för att sedan sikta in mig på att bli en arbetslös kulturvetare. Och det bästa med hela spektaklet är att det känns rätt, för socionomutbildningen var visserligen till vissa delar intressant men jag tror inte jag hade klarat den med det nuvarande fokuset. Däremot tror jag att kulturarbetande på ett eller annat sätt skulle passa mig som handen i handsken.
Vi får dock se vad framtiden har att ge och jag har köpt mig lite mer tid att fundera ut vad jag verkligen vill.