Fábio Moon & Gabriel Bá — De: Tales

Fábio Moon & Gabriel Bá
112 s. Dark Horse Books 2010 (2006)


Så sakteliga börjar jag förstå vad de brasilianska serieskaparbröderna Fábio Moon (f. 1976) och Gabriel Bá (f. 1976) egentligen gör. Med tanke på mina intressen och min smak kan man tycka att jag är trög som inte kommit på det tidigare. Inte minst borde jag ha gjort det när jag läste och skrev om deras Daytripper (2010) för nästan precis två år sedan. Jag hoppas ni kan förlåta mig.
     Vad är det då tvillingarna Moon & Bá sysslar med? Magisk realism, naturligtvis! I deras De: Tales återfinns flera berättelser, en novellsamling i serieform, som alla hämtar kraft och inspiration ur ett modernt São Paulo. Den saknar det fantastiska men lider ingen brist på det magiska när samtiden ska gestaltas. I en berättelse frammanas spöket av en vän för en sista fest, i två andra upplever en man hur ett ögonblick på en nattklubbstoalett vecklar ut sig i parallella universum i vilket hans mest nuvarande själv slarvar bort chansen med tjejen han precis träffat. Det magiska blir vardag, det vardagliga blir magiskt, som den ordlösa serien om ett möte under en stjärnhimmel.
     Moon & Bá tecknar och skriver omväxlande i de olika berättelserna, och man kan ana små, små skillnader i brödernas tuschstreck. De är oerhört skickliga och även om deras färgbilder ofta känns mer levande har de en oerhörd förmåga att fylla sina serierutor med detaljer, rörelse, vibration. Exakt samma ord som jag skrev i min text om Daytripper passar här: ”Är man, liksom jag, svältfödd på snygga serier med jordnära tema passar [De: Tales] perfekt.”
     Nu vore det spännande att se dem förnya och fördjupa sitt samarbete än mer åt det här hållet.1 Berätta om annat än unga förvirrade män (även om jag kanske kan relatera till det är det inte det enda jag vill läsa om), gärna i ett större format, episkt berättande men med verklighetsanknytning i bakgrunden.2 Det finns så mycket de skulle kunna göra!

Show 2 footnotes

  1. Två frågor uppenbarar sig här: 1. Tror jag bara att jag läst Two Brothers (2015)? och 2. Om jag faktiskt har det, varför har jag inte skrivit om den? Two Brothers är kanske den bok av dem (som jag läst) som närmast ligger den traditionella magiska realismen. Den är mer historisk, har en småskalig berättelse som klart handlar om mer än det som ryms inom ramarna för handlingen. Jag minns den, om jag nu läst den, som riktigt bra. Min förvirring är ganska stor.
  2. Kanske vill jag bara att de ska göra en serieversion av Hundra år av ensamhet?

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!