Originaltitel: Dead Man
Regissör: Jim Jarmusch
Manus: Jim Jarmusch
Språk: Engelska
Land: USA, Tyskland och Japan
Svensk premiär: 27 juni 1997
Längd: 121 minuter

Den här filmen fick jag specifikt rekommenderad av Klus som sa något i stil med ”Dead Man skulle jag inte rekommendera någon förutom Martin” eller något liknande (rätta mig om jag har fel). Ett sådant tips kan knappast gå omärkt förbi även om det tog sin lilla tid att se den. Det roligaste är förstås att jag förstår vad hon menar…

William Blake (Johnny Depp) kommer någon gång på 1800-talets senare hälft till Manchin vid järnvägens slut för att börja det jobb rekommendationsbrevet sagt att han kan få, men han är en månad för sen. Vilsen och pank råkar han bli efterlyst och ger sig ut i vildmarken tillsammans med den den märklige indianen Nobody (Gary Farmer). Efter sig lämnar de ett spår av kroppar och ett efterhängset rykte om legenden William Blake.

Filmens undertitel är ”No one can survive becoming a legend” vilket stämmer bra överens med filmens handling som helhet. Den är märklig men bra och ball och jag älskar hur han går från optimism till likgiltighet. Den stora styrkan är dock regin och berättandet vilket skiljer sig rätt mycket från modern film. Den är ganska långsamt berättad, med korta scener och svartrutor som mörka blinkningar. Riktigt snyggt och stämningsskapande och tillsammans med Neil Youngs hårt distade musik är det odödligt.

Men, som Klus mycket riktigt påpekade, skulle jag förmodligen inte rekommendera den här filmen till särskilt många som jag inte visste delade mitt sinne för… Jag vet inte… Konstigheter, snyggt berättande, märkliga karaktärer.