Originaltitel: Bolt
Regissör: Byron Howard och Chris Williams
Manus: Dan Fogelman och Chris Williams
Språk: Engelska
Land: USA
Svensk premiär: 6 februari 2009
Längd: 96 minuter
Bolt var en av tre oscarsnominerade filmer till priset för bästa animerade film. De andra var Wall-E och Kung Fu Panda (som jag ännu inte recenserat, men dock sett). Wall-E vann visserligen, men för min del är det en jämn kamp om vilken av Bolt och Kung Fu Panda som borde vunnit.
Bolt är inte bara hund, han är actionhjälte också. Men för att få Bolt att leva sig in i rollen har teamet bakom produktionen om Bolt valt att iscensätta att hela hans liv är samma actionrulle. Detta leder förstås till vissa… vanföreställningar. När Bolt efter en dags arbete rymmer för att leta reda på sin matte (som han tror är i fara) upptäcker han att världen utanför filmstudion inte är alls som den inuti den och att han själv bara är en hund som helt saknar superkrafter.
Humorn i Bolt är egentligen på två plan. I vanlig ordning är det någon karaktär vars enda roll är att vara rolig (och som i det här fallet faktiskt är det), den typen av humor känner vi igen från vilken annan familjefilm som helst de senaste 20 åren. Den andra nivån är dehårda skämtandet om filmbranschen som på många sätt visar upp absurda och roliga saker från filmskapandets värld och framförallt actionfilmer. Hysteriskt överdrivna avsnitt från Bolts film visas då och då och alla klichéer stämmer. Fantastiskt roligt.
Men det är något som saknas. Kanske är det ändå så att jag är otroligt mätt på datoranimerade familjefilmer med djur i huvudrollen. Det finns en enorm uppsjö kloner och Bolt är egentligen bara ännu en. Visserligen är filmerna förmodligen en rejäl kassako för filmbolagen, men jag kan ändå inte låta bli att önska lite nytänk för framtiden. Jag väntar med spänning på en riktigt originell datoranimerad familjefilm.