---

När Bianca Kronlöf (f. 1985), då aktuell med den satiriska romanen Info från repan, besökte TellUs Bok- och berättarfestival förra året gick jag blygt fram och sa:  

– Nu kommer jag låta som en snubbe, men även om jag tycker det du gör är strålande så tänkte jag köpa din bok till min fru. Hon jobbar inom vården.  

“Ta hand om dig när du tar hand om andra”, skrev hon och vi pratade lite om hur det verkar vara, för oss som står precis bredvid, inte sällan alldeles vrickat. Hur ska någon kunna ta hand om sig själv när de tar hand om andra i ett system som ständigt skärs och “effektiviseras” i? Där arbetsmiljö och styrning gör det svårt för dem som får verksamheten att fungera att i grunden göra sitt jobb.  

Om ungefär det, i alla fall om man häller bensin och tuttar på, handlar Info från repan. I ett hiskeligt tempo, utan filter och med flirtar till läsaren att delta visar Kronlöf hur en vårdcentral någonstans kan fungera, eller inte fungera.  

När Karin i receptionen går i pension anställer chefen Riitta sin odugliga son Sigmund i hennes ställe. Hur svårt kan det vara? Ganska jävla så, ska det visa sig, i synnerhet om man inte lyssnar på den erfarna kvinnan man ska ersätta utan på manfluencers som får en att drömma om Thumos och entreprenörskap, fast att man aldrig åstadkommit något i hela sitt liv. Precis samtidigt börjar Robin sin AT-tjänst. Direkt står det klart att han ska reda ut sitt jobb helt utan handledare, parkeringstillstånd och heder i behåll. Hur kan något vara så dysfunktionellt och ändå få fortgå? (Det är något vi alla frågar oss, Robin.) Övriga i personalen på vårdcentralen verkar ha funnit sina coping-mekanismer vilket, tvärtemot vad man skulle kunna tro, inte hjälper Robin det minsta. Han vill ju bara göra ett bra jobb, hjälpa till. 

Då sker något som ställer allt på sin spets. Sigmund skickar ut ett mejl (Ämne: Info från repan) om att de tidigare försvunna parkeringstillstånden nu finns att hämta i receptionen. Han skickar det till samtliga anställda i regionen och loggar ut. De 3 000 mottagarna fastnar i en oändlig loop av “svara alla” som riskerar att dra med alla i sin digitala grav. 

Den här mejltråden, som ska vara någotsånär autentisk, löper som en röd tråd genom bokens andra halva. Den blir symbolen för ett vansinne som aldrig går att komma ur och som dras till sin spets när arbetsverktyget “mejl” och dess följdeffekt “notisen” plötsligt inte bara blir obrukbara utan också påminner om sin obrukbarhet. Hela. Jävla. Tiden. 

Det är verkligen hejdlöst roligt och samtidigt klaustrofobiskt (jag tror inte man behöver jobba inom vården för att känna igen vissa mönster) att slänga sig fram mellan dessa parallella Falling Down-berättelser. Alla rör sig obönhörligt mot det slutliga sammanbrottet.  

I sina stunder är tempot i Info från repan kanske lite väl högt, kasten mellan de olika personerna lite väl tvära, men på det stora hela är detta en bok som inte låter en vila, för när sjutton ska vårdpersonalen vila? Det är knasigt och over the top på ett sätt som får mig att tänka på teve-serien Superstore och när jag väl lägger undan boken önskar jag nog att jag hade fått ännu lite mer regelrätt NPM-kaos från Kronlöf. 

(Och nej, jag kan ju inte leka dessa lekar, det är ju min frus bok!)