Enstörig

enstorig

Nina Bouraoui, i översättning av Maria Björkman
192 s. Elisabet Grate Bokförlag, 2012 (2011)


Nina Bouraoui (f. 1963) nämns kanske inte som nobelpriskandidat ännu, men det skulle förvåna mig ytterligt om hon inte snart seglar högre och högre på listan över förhandsfavoriter. Inte minst med tanke på att Elisabet Grate Bokförlag tycks ha en ypperlig känsla för sådant. I Enstörig kan jag definitivt se det, dessutom.
     I romanen möter vi den unga algeriskan Alya som försöker hantera att det snart är 1980 och att hennes vän Sami försvunnit. Alya tycks vara som de flesta andra, ivrigt funderandes på vad det är att vara människa, hur relationer fungerar och vad hon ser runt omkring sig. Ensam kanske, framförallt i sina tankar, men någorlunda vanlig ändå.
     Framåt mitten kommer vändpunkten och med ens blir samma tankegångar, samma funderingar så brännande heta. Spänning skapas på något sätt ur intet och det går inte att beskriva på annat sätt än att Bouraoui med ypperlig precision sätter en stämning som suger tag i läsaren utan att man egentligen förstår vad som hänt. Det är mästerligt.
     I samma andetag lyckas hon dessutom med oerhörd tydlighet placera handlingen i Alger och Algeriet och det är snudd på att man känner lukten. Oavsett vilket förstår man sammanhanget och att människorna och samhället trots allt inte var så olika oss, men att konservativa krafter även där satte sina spår.
     Jag vet inte om Enstörig är den naturliga inkörsporten till Bouraouis författarskap, men den ger en otrolig mersmak.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

3 Comments

  1. Hej!

    Jag är ny här, och det p.g.a. en slump. Jag skrev följande kommentatar till en annan blogg, efter att bara ha läst två sidor:

    ”En blogg som jag tänkte att du kanske skulle gilla fann jag tidigare i afton. Vet inte mycket om den, ett spontanmöte, så jag tänker varken rosa eller risa. Bara det att jag av någon anledning hamnade här:http://ackerfors.se/ibland-vill-jag-bara-skrika-ut-min-frustration-over-varlden/

    Ett gammalt inlägg. Det lustiga var det som följde. Jag bluddrade ju tidigare till dig om en litterär favorit, Nina B. (lär mig aldrig hennes efternamn). Beslutade mig att gå till bloggens nutid (i det här fallet 14/10) – och vad mötte mitt öga, om inte just Nina B – och just den bok där jag nu har ett bokmärke insmuget mellan sidorna:http://ackerfors.se/

    Bloggaren jag skickade detta till var http://villniles.com/ – inlägget för citatet var ”Dakhabrakha” 15/10 -15.

    Lite tokigt blev det dock, eftersom jag redan läst ut ”Enstörig”, bokmärket, som utgörs av ett par kvitton, är instucket i en annan Nina B. – ”Mina onda tankar”.

    1. Hej Erik och välkommen hit! Vilka fantastiska sammanträffanden! :-)

      Den här bloggen har ju funnits länge, i en eller annan form och mycket är inte direkt aktuellt längre, varken utifrån vem jag är eller hur världen ser ut. Tyvärr är väl det inlägget du hittade hit genom ett av det som stått sig alltför väl. Hur som helst har jag ju en något sånär aktuell lista på var man kan börja om man är ny här: http://ackerfors.se/om/var-borjar-man/

      Tack för länkningen, jag ska ta och spana in den bloggen och det ni skrivit där (både inlägget och din kommentar) så snart jag får möjlighet. :-)

  2. Tack för trevligt svar!

    Jo, jag jag såg din nybörjarintroduktionslänk, men jag har inte ens blivit så avancerad än! Det får bli nästa steg. Under vaknatten jag hade bökade jag väl in mig i lite av för mycket av för mycket, och är man trött så rinner tiden som vatten mellan fingrarna. Jag är ingen stor bloggslukare, men tidigare hade jag en liten skara, som en familj ungefär, en familj med olika stuk, men folk droppar av, och är man inte personliga vänner så ebbar det lätt ut.

    Nu känns det som att jag har utökat min nästan utdöda skara med en person, en person som har något bra och intressant att säga – men det vet jag ju inte ännu. Helt säker är jag dock på att vi möts igen. // Erik F.

Kommentera