Alice Oseman
288, 320, 384, 384 & 336 s. Hodder and Stoughton 2019—2023 (2018—2023)
På svenska Heartstopper, Cobolt (2022—2023)

Det var länge sedan en bok fick mig att längta efter en nästa del, men nu när jag har plöjt brittiska serieskaparen Alice Osemans (f. 1994) femdelade seriealbum Heartstopper kan jag inte beskriva det på annat sätt: jag vill följa huvudpersonerna Charlie och Nick ända in i mål.
     Heartstopper handlar om tonåringarna Charlie Spring och Nick Nelson. Charlie outades nyligen som gay och har fått utstå mycket mobbning till följd av detta. Fler än en gång har han blivit kär i fel kille. Nick är med i rugbylaget, stor och stark och uppenbart straight, eller? När Nick och Charlie så sakteliga upptäcker varandra ställs Nick inför frågor som han inte varit beredd att svara på. Inte förrän nu. I de fem albumen får vi följa dem i förälskelsens första osäkra fas, genom Nicks process att inte bara komma ut som bisexuell utan även komma överens med insikten till de första trevande stegen mot framtiden.
     Osemans och Heartstoppers stora styrkor är dels att hon på ett mycket trovärdigt sätt låter handlingen ta form med stöd i huvudpersonernas och deras närståendes små, små rörelser. Där jag förväntar mig drama uppstår inget, i stället byggs något annat, något innerligare. De inblandade får vara tonåringar i sin egen rätt och definieras utifrån deras personligheter, inte utifrån vilken roll de spelar i berättelsen. Oerhört skickligt.
     Dels behandlar Oseman de uppenbart känsliga ämnena på ett finstämt vis. Utan att skriva på näsan som så mycket annan litteratur skriven främst för ungdomar litar hon fullt ut på att läsaren ska finna sin plats i berättelsen. Allt som är svårt och okänt för personerna i Heartstopper får vi uppleva tillsammans med dem, snarare än att de utgör ett exempel. Inte bara HBTQ-frågor ryms i berättelsen, även sådant som samtycke och psykisk ohälsa får plats, och på många sätt upplever jag att de av uppenbara skäl omogna huvudpersonerna visar upp en mycket större känslomässig och social mognad än många nu vuxna (och för all del även jag själv i den åldern och några år därefter).
     Förutsägbart nog finns det krafter som vill förbjuda böckerna för dess tematik, trots att det i grunden är Heartstopper en alldeles ljuvlig serie om ungdomar och kärlek. Det krävs en alldeles särskilt sort av inre mörker för att sätta stopp för det, när sanningen snarare är att alla (alla) borde läsa den.