Originaltitel: The African Queen
Regissör: John Houston
Manus: C.S. Forester, James Agee, John Houston, Peter Viertel och John Collier
Språk: Engelska, tyska och swahili
Land: Storbritannien och USA
År: 1951
Längd: 105 minuter

Första världskriget har precis brutit ut i Europa, ett krig som inte undgår någon. Vid en missionärsstation i Afrika finns den ordnade Rose Sayer (Katharine Hepburn) som är den enda kvar efter ett tyskt angrepp på stationen. Hon lyckas övertala den den försupne ångbåtskaptenen Charlie Allnut (Humphrey Bogart) att bygga torpeder och ramma det tyska skeppet som finns i närheten.

I princip hela handlingen utspelar sig på den lilla farkosten och är en dialog mellan de två karaktärerna. På pappret kan det verka rätt trist och begränsat, men det fungerar faktiskt fantastiskt bra (och mina drömmar om att skriva en bok om ett samtal späs på ytterligare). Visserligen tycker jag att filmen och dialogen börjar lite knackigt, men det tar sig med tiden och en bit in så har samspelet mellan Humphrey Bogart och Katharine Hepburn nått fulländning.

Som klassiker har Afrikas drottning åldrats väl. Den känns inte direkt lång så som äldre filmer kan göra och den är överlag intressant. Det ord som först och främst kommer till mig om jag ska beskriva filmen med ett ord är ”charmig”. Humphrey Bogarts roll är charmig, Katharine Hepburns roll är charmig, miljön och handlingen är charmig, stilen och tekniken är charmig. Lyckligtvis kommer filmen rätt långt med att vara just charmig. Så långt så att jag ger den 4 av 5.