Oliver Darkshire, inläst av författaren själv
5 h 40 min. Penguin Audio 2022 (2022)
Innan det sociala mediet tidigare känt som Twitter fullständigt ballade ur lyckades antikvariatet Sotheran’s i London, Storbritannien, med hjälp av torr humor och fingertoppskänsla få en stor följarskara intresserade av gamla böcker och de runt dem graviterande kufarna. (Detta skrivet med kärlek, bör kanske tilläggas.) Äran för detta ska tillskrivas Oliver Darkshire, en narkoleptisk man som sökte tillfällig tjänst i antikvariatet och blev kvar långt därefter. I boken Once Upon a Tome1 återger han små berättelser ur livet som handlare av ovanliga böcker.
Henry Sotheran Ltd grundades 1761 och låg på Sackville Street några kvarter från Picadilly Circus när Darkshire började jobba där, och trots närheten till denna turistfälla är det omvittnat svårt att ta sig till antikvariatet och bara de mest hugade hittar alls dit medan taxibilar far förbi förvirrade av enkelriktade gator. Detta första hinder får kanske ses som ett skäl till att så många, med Darkshires ord, kryptider kommer dit. Liksom Storsjöodjuret och Yeti är dessa bokentusiaster lite för egna för att man ska kunna tro på dem, åtminstone i det vilda, men innanför väggarna är de ett faktum. På något sätt lyckas nämligen Darkshire att gjuta en god dos magi i berättelserna om Sotheran’s, inte bara genom besökarna (eller för all del de anställda) utan genom att livfullt och med en ansenlig del sarkasm och visst självförakt beskriva outgrävda källare, labyrintiska gångar med hyllor och skatter för värdefulla (eller konstiga) för att självklart låta sig finnas.
Att vara bra på Twitter är inte ett nödvändigtvis ett framgångsrecept för författande av böcker, men Darkshire transformerar formatet till längre texter som är minst lika medryckande. Det blir aldrigt tråkigt ens när det borde vara det och Darkshire sprider ljus över dessa människors egenheter, absolut, men det är ett varmt ljus som går att känna igen sina medmänniskor i, även dem som inte handlar med böcker. Samtidigt har både Sotheran’s och Darkshire själv en viss okuvlig integritet som inte alltid visar sig, men som absolut kommer fram när den behövs: som i fallet med de böcker vars innehåll i dag går emot vad de står för, rasistisk litteratur och andra böcker vars innehåll bidrar till förtryck av minoriteter. Sådana böcker gör de sitt yttersta för att sälja till institutioner som kan förvalta dem. Och de säljer inget till nazister.
På det hela taget är Once Upon a Tome mysig läsning för den som är intresserad av böcker i allmänhet, gamla böcker och deras väktare i synnerhet. Oemotståndligt charmigt med en torr humor som nästan får käkarna att krulla sig.