Originaltitel: The fellowship of the ring
Författare: J.R.R Tolkien
Översättare: Erik Andersson och Lotta Olsson
Utgivningsår: 1954
Tryckår: 2004
Originalspråk: Engelska
Förlag: Nordstedts förlag
ISBN: 91-1-301401-3
Förra året kom en nyöversättning av Sagan om ringen ut för att bräda Åke Ohlmarks kassa översättning.
Såhär gick det.
De flesta vet ju redan vad Ringens brödraskap handlar om.
Hobbiten (halvlingar) Bilbo hittade en ring, som han motvilligt lämnade vidare till sin brorson (eller något sådant) Frodo.
Den här ringen visade sig vara stora elakingen Saurons ring, mäktig och farlig och nu måste Frodo bege sig ut på ett äventyr för att göra något åt saken.
När jag var yngre och läste Sagan om ringen tyckte jag det var jättebra.
Vad jag inte insåg då var att historien och språket är rätt mossigt. Det är egentligen inte särskilt bra, bara först, mest och störst.
Nå, den här översättningen av verket gör det dock mer rättvisa. Från Åke Ohlmarks trista och direkt felaktiga översättningen är steget rätt långt till Erik Anderssons och Lotta Olssons version. Här flyter det på betydligt bättre när man läser. Det är fortfarande inte annat än trögt, men betydligt bättre än tidigare. Det tackar vi för.
Många av namnen är omgjorda. Till en början var det lite ovant, men det gav med sig rätt snabbt och ändringarna är till det bättre. Varför Bilbo och Frodo inte hette Secker från början övergår mitt förvisso begränsade men ändock förstånd.
Hur som helst ska ingen skugga falla över översättarna den här gången, de gjorde ett bra jobb. Däremot ska J.R.R Tolkien få lite spott och spe.
Boken blir lätt fånig med långdragna utläggningar om ingenting. ”Jag är mållös, men bla bla bla bla ad nauseam” är inte ovanligt.
Det hindrar mig dock inte från att säga att det här nog är böcker man bör ha läst någon gång. Men när ni läser, välj för sjutton nyöversättningen.