Originaltitel: War of the worlds
Regissör: Steven Spielberg
Manus: Josh Friedman, David Koepp och H.G. Wells
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2005
Längd: 116 minuter
Steven Spielberg har gjort en ny version av H.G. Wells klassiska science fiction-novell. Första gången boken filmades var 1953, behövs det en ny version 52 år senare?
Ray Ferrier (Tom Cruise) är en medelklassman vars liv är på tok för rörigt för hans eget bästa. En dag slås hans småstadsliv i spillror när jorden invaderas av utomjordingar och Ray tvingas fly tillsammans med sina två barn, Rachel (Dakota Fanning) och Robbie (Justin Chatwin).
Överallt möts han av våld, förstörelse och panik och där måste han behålla lugnet för att rädda sin familj.
Handlingen som grund ser jag inget fel i. Det hade kunnat vara riktigt bra, men – och det är ett stort men – det sumpades riktigt ordentligt.
Resten av det här stycket är en spoiler på slutet, så läs inte om ni inte verkligen vill veta hur det går.
Vid en tidpunkt lämnar Robbie Ray och Rachel för att hjälpa militärerna. Jag trodde och hoppades nästan att det var ute med honom.
Allting är oändligt hopplöst. Det går inte att göra något åt utomjordingarna och det bara gör lingonsylt av allt de kommer över. Tufft med ett slut där allting går åt helvete.
Med en kvart kvar av filmen var allting ohyggligt hopplöst. Det finns inte en chans att de vänder det här på ett bra sätt innan eftertexterna börjar rulla.
Jag hade givetvis rätt.
Det visar sig att alla utomjordingarna dör av en förkylning och att Robbie överlevde frontalattacken på de oövervinnerliga utomjordingarna.
Det är så absurt fånigt att jag nästan börjar gråta.
Med det sagt måste jag erkänna att filmen kändes ändå rätt okej fram till slutet. Den var snygg, den var rätt läskig och den var välgjord.
Miljöerna är amerikansk landsbygd, helt okej, stora överraskningen var utomjordingarnas robotar och dess oerhörda coolhetsfaktor. De var verkligen häftiga och att det var mer skräck och jordeliv än ”beam me up, Scott” och faspistoler gjorde filmen betydlig häftig rent science fiction-mässigt.
Mer sådant.
Men, tja… Klarar man av skittöntiga slut och man gillar skräck-sf så är nog filmen något att se. Annars är det bara att sky den som pesten, eller så.