On the road

Originaltitel: On the road
Författare: Jack Kerouac
Utgivningsår: 1957
Tryckår: 1998
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 291
Förlag: Penguin books
ISBN: 0-140-27415-4

Jack Kerouacs semi-självbiografiska On the road kom till mångt och mycket att definiera den typiske beatpersonen genom sitt porträtt av den excentriske Neal Cassady som i boken går under namnet Dean Moriarty. Och även om den inte är särskilt nyskapande idag kan man utan tvekan förstå att den var högintressant när den kom och att den har lämnat spår efter sig både på litteraturklimatet (delar av beatgenerationens marknadsföring gick ut på publicitet genom obscenitet) och synen på frihetssökande.

Vi får följa italienskättlade Sal Paradise, en New Jersey-ynling som försöker att försörja sig som författare, men som saknar inspiration. Men inspirationen måste finnas någonstans så han ger sig ut på en resa till San Fransisco (som sedan följs av flera turer fram och tillbaka över den amerikanska kontintenten). På vägen stöter han på både gamla bekanta och nya personligheter som på olika sätt försöker stimulera honom genom alkohol, droger och sex, men det verkar överlag fungera halvbra. För när allt kommer omkring är det ju den enda sanna och riktiga kärleken han behöver, men finns den?

Å ena sidan händer det väldigt mycket precis hela tiden i boken, å andra sidan finns det väl egentligen ingen riktig handling. De liftar, kvaddar bilar, festar och så vidare. Det är en rätt skön historia trots det och framförallt börjar On the road väldigt starkt. Efter drygt hundra sidor börjar man känna att det mesta känns likadant. Det är det enda dåliga egentligen, och när man börjar närma sig slutet så tar boken ny fart och avslutar starkt.

Det är ett intressant och varierat persongalleri som målas upp, inte minst tack vare Dean Moriarty som egentligen är en riktigt osympatisk typ, men han är fri, nyckfull och rätt nöjd. Annars tillhör Old Bull Lee (Jack Kerouacs version av William S. Burroughs, en av generationskamraterna) mina favoriter, med sitt sjaskiga yttre och ungefär lika sjaskiga inre. Mycket märkligt. I sammanhanget blir Sal nästan lite personlighetslös, men det kanske hade varit för mycket med en alltigenom tokig berättare? Och jag tycker inte att det gör något att han blir lite nedtonad i de andras sällskap för även om det är han som berättar och hans historia som berättas så är det ju egentligen inte honom det handlar om. Det är mentaliteten och frihetssträvan och att aldrig kunna finna en plats som är huvudtemat.

Jag har hittat två stycken som får illustrera Jack Kerouacs språk, som jag för övrigt tycker är både underbart och inspirerande:

It was a horrible crew of men, men with cop-souls, all except Remi and myself. Remi was only trying to make a living, and so was I, but these men wanted to make arrests and get compliments from the chief of police in town. They even said that if you didn’t make at least one a month you’d be fired. I gulped at the prospect of making an arrest. What actually happened was that I was as drunk as anybody in the barracks the night all hell broke loose.

Samt:

The ride I proceeded to get was with a skinny, haggard man who believed in controlled starvation for the sake of health. When I told him I was starving to death as we rolled east he said, ‘Fine, fine, there’s nothing better for you. I myself haven’t eaten in three days. I’m going to live to be a hundred and fifty years old.’ He was a bag of bones, a floppy doll, a broken stick, a maniac. I might have gotten a ride with an affluent fat man who’d say, ‘Let’s stop at this restaurant and have some pork chops and beans.’ No, I had to get a ride that morning with a maniac who believed in controlled starvation for the sake of health.

Jag vet inte riktigt vad som tilltalar mig så mycket med de båda styckena, men jag tror det har att göra med den självklarhet som uttrycks. Det är liksom inga konstigheter (om än bitterhet), bara konstateranden och reaktioner. Jag gillar språket skarpt och även om det här är de två bästa exemplen så finns det en hel del fler att ta av och det är en stor del av behållningen med On the road. Jag gillar den för både språkets och innehållets skull och kom varmt rekommendera den. Det känns som den växer i mig.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

Kommentera