Judith Schalansky, i översättning av Linda Östergaard, omslag formgett av författaren själv
242 s. Pequod Press 2021
I original på tyska Verzeichnis eineger Verluste (2018)
En av de vackraste böcker jag inte äger är Atlas över avlägsna öar av den tyska författaren och formgivaren Judith Schalansky (f. 1980). Varje uppslag skulle kunnat vara en plansch, ett litet museum för något kargt och i många fall öde. I Förteckning över några förluster får texterna stå på egna ben, och även om det i många fall är riktigt bra, är det något helt annat.
Förteckning över några förluster utforskar utrymmet som lämnats av något som försvunnit. I noveller, essäer och självbiografiska tvärsnitt fyller Schalansky tomrummen. I bokens första text, kanske den som ligger Atlas över avlägsna öar närmast, betraktar hon kartor, loggböcker och dagboksanteckningar i jakten på Stilla havs-atollen Tuanaki som tros ha försvunnit i en havsbävning någon gång kring årsskiftet 1842-43, en ö som fram till dess både ritats ut och omtalats av missionärer och kolonisatörer och som först 1875 försvann från kartorna. Det är inget Atlantis, det är tidens gång och tillfälligheternas kraft och genom boken balanseras frustration och acceptans. Allt det förlorade är förlorat, i bästa fall kan vi följa spåren åtminstone en bit. Det finns också rätt mycket kvar.
Schalanskys bok är, namnet till trots, långt ifrån en förteckning. Delvis anger hon också själv varför i sitt förord:
Ett minne som hade bevarat allt skulle i själva verket inte ha bevarat någonting. Den kvinna i Kalifornien som utan hjälp av mnemoteknik förmår erinra sig varje dag sedan den 5 februari 1980 sitter infångad i de egna, ständigt drabbande minnenas ekokammare — en gengångerska till den attiska fältherren Themistokles som kunde namnet på varenda medborgare i sin hemstad och som lät hälsa mnemonikern Simonides att han mycket hellre hade velat lära sig konsten att glömma än att bemästra konsten att leva […]. En glömskekonst är emellertid en omöjlighet, eftersom alla tecken representerar närvaro, till och med när de refererar till frånvaro.
Det är inte en bok om att minnas allt, som den i boken omskrivne Armand Schulthess, en statstjänsteman som lämnade sitt jobb för att göra en uppslagsbok på den 18 hektar stora skogsbeklädda marken han förvärvat. När arvingarna skulle ta hand om dödsboet slängde, eldade och skövlade allt det denna, med moderna ord, hoarder, sparat på. Varken materialet eller ambitionen finns kvar.
Förteckning över några förluster är en litterärt högintressant bok, skriven på ett sedvanligt centraleuropeiskt vis i långa vindlande meningar. Den saknar något av Atlas över avlägsna öars bedövande konstnärlighet, men är, trots det, mycket läsvärd.