Originaltitel: Diarios de motocicleta
Regissör: Walter Salles
Manus: Ernesto ”Che” Guevara, Alberto Granado och Jose Rivera
Språk: Spanska och quechua
Land: Argentina, USA, Kuba, Tyskland, Mexiko, Storbritannien, Chile, Peru och Frankrike
År: 2004
Längd: 126 minuter
En filmatisering av Che Guevaras och Alberto Granados resa genom sydamerika som, kanske, förklarar varför saker blev som de blev.
Ernesto Guevara de la Serna (Gael García Bernal) och Alberto Granado (Rodrigo de la Serna) gav sig i början av 50-talet ut på en motorcykeltur som skulle visa sig bjuda på mycket mer än bara motorcykelåkande. Radarparet arbetar och studerar båda inom medicin och på deras väg söker de hjälpa sjuka och sjukhus, men de tar det inte på så stort allvar. Ju längre resan går desto allvarligare blir de.
Filmen börjar som en roadmovie med två kamrater som söker efter livets goda stunder, men ju längre filmen går desto tydligare blir det att den är något utöver en roadmovie. Hur väl manuset stämmer in på anteckningarna och den faktiska resan låter jag vara osagt, men det märks att det finns en stabil grund.
Dagbok från en motorcykel är ett gripande drama och vacker skildring av en av modern historias stora politiska profiler och därmed blir filmen även den politisk. Inte så politisk som man kan tro, men den visar upp en möjlig förklaring till Che Guevaras handlande, framförallt det goda han åstadkom förstås.
Skådespelarna Gael García Bernal och Rodrigo de la Serna är både fruktansvärt bra. De är trovärdiga och hängivna sina roller och det är verkligen en fröjd att se dem spela tillsammans. Kemin fungerar utmärkt. Det är få andra som får så pass stort utrymme att det är möjligt att bedöma deras insatser.
Jag tycker, utan att skämmas, att Dagbok från en motorcykel är en riktigt bra film. Som historisk skildring bör den kanske tas med en nypa salt, men som film är den verkligt bra. Se den.