Det här inlägget är en del av En månads bloggande.
Din mormor gav dig rådet att aldrig ångra någonting, precis som många andra kloka människor sagt före henne. Det är dock en livsfilosofi som helt bygger på att man tyglar sin fantasi, skjuter undan alla tankar på hur det kunde ha varit om man gjort annorlunda. Jag vill mena att ånger är ett tecken på kreativitet och känslor. Ånger är bra, det luriga är hur man låter den påverka en.
Du lyckades aldrig följa din mormors råd, till min stora glädje. Du ångrade ständigt saker: något du sagt, något du inte sagt, något du gjort, något du inte gjort, något du tänkt. Möjligheterna till ånger var oändliga och du tog varje chans du fick.
Vissa gör skillnad på ånger och lärdomar, men det gjorde inte du. Varje sak du ångrade var något du skulle göra rätt vid nästa tillfälle. Därför lät du aldrig din ständiga ånger tynga ned dig någon längre tid. Tvärtom, det var en livets skola som du hade för avsikt att få högsta betyg i.
Jag kan tänka mig att du ångrar att du inte lät Erika följa dig hem. Du får se till att göra rätt nästa gång, Natalie.