Ali Smith
357 s. Penguin Books 2012 (2011)
Säg att du möter en person, du känner hen inte men ändå lyckas hen göra ett intryck på dig som du har svårt att skaka dig av. Du kommer att tänka på personen i alla möjliga och omöjliga situationer och utan att du egentligen tänker på det har du gjort nya, andra val, sådana val du kanske inte hade gjort om du inte träffat personen. Om det handlar Ali Smiths (f. 1962) roman There but for the.
Anna blir plötsligt uppringd. ”Miles har låst in sig i ett av våra rum och vill inte komma ut”, säger rösten i andra änden (ungefär). Miles? Vilken Miles? ”Kan du hjälpa oss att få ut honom?” Miles visar sig vara en kille som Anna reste runt i Europa med när de var 19 och nu är de en bra bit över 40 och hur hände det här?
There but for the berättar i fyra delar om personer med någon relation till Miles. Ungdomsvännen Anna, Mark som efter ett teaterbesök bjöd med Miles på bjudningen under vilken han låste in sig, den åldrade May som årligen fick besök av en ung man som varit vän med hennes dotter och Brooke, den försigkomna grannflickan till de ofrivilliga värdarna. Och egentligen handlar boken om dem, på något vis. Smith är en fantastisk författare när det kommer till att skänka liv åt sina figurer. Både genom gestaltning och genom att låta framställningen ske genom hur det hela berättas. Vi får exempelvis följa med May som framstår som helt klar till dess att hon börjar prata och med en liten vändning förstår vi att hon sannolikt drabbats av en stroke som påverkar språket. Brooke å sin sida har en lång inre monolog där hennes språkliga nyfikenhet hela tiden speglar berättandet. Jag kan på rak arm inte komma på någon som utnyttjar sin (förhållandevis excentriska) berättarförmåga till att bygga romanfigurer på samma fenomenala sätt.
Smith har också en lätt absurdistisk ådra vars emellanåt dråpliga resultat visserligen kan vara roliga nog att få mig att gapskratta men som aldrig lämnar figurerna utan värdighet. Jag älskar Smiths humor och avsnittet där det berättas om den middagsbjudning som till slut fick Miles att stänga in sig är inte annat än briljant. De många personerna vars unika karaktär tillåts ta plats alltmedan de blir fullare och oregeligare ballar aldrig ur i fars, men är ibland nära. Det är som att man är där, farligt nära att fylla på sitt glas eller be de andra att tagga ner nu för helvete. Alldeles fantastiskt.
There but for the är tveklöst det bästa jag läst av Smith och inte omöjligt det bästa jag läst när jag mot slutet av 2023 ska sammanfatta läsåret. Det är en enormt stark roman som jag unnar alla att läsa. (Den borde översättas också, jag kan göra det om ni vill, hör ni det, förlagen?)