Originaltitel: 100 sätt att rädda världen…
Författare: Johan Tell
Utgivningsår: 2007
Tryckår: 2008
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 144
Förlag: Bonnier Pocket och Bokförlaget Max Ström
ISBN: 978-91-0-011862-4
Efter Six degress kände jag mig rätt nedslagen, övertygad om att allting var för sent och att mina kommande barn, barnbarn och barnbarnsbarn (om det alls finns möjlighet för några sådana) kommer ha en betydligt mindre trygg och fungerande jord att gå på. Tydliga tecken finns redan på att så är fallet. Jag behövde något som återgav mig lite hopp om att det kanske finns en framtid. Det var just det 100 sätt att rädda världen… var.
Boken är precis vad den heter: 100 små sätt som kan vara små steg för att rädda vår planet – eller åtminstone dämpa fallen. Många av sakerna är förstås rätt uppenbara, men det gör ingenting för trots mitt dåliga samvete har jag svårt att göra ens de enklaste sakerna. Till den uppenbara hör konsumera mindre, åk tåg om du ska långt, cykla om du ska kort, återvinn och byt elbolag. Bland de mindre uppenbara finns att ringa sin politiker, drick vin, köp inte piratkopior, använd inte parfymer med mysk, håll koll på flamskyddsmedel, ladda ner film och musik (lagligt) och ät något utrotningshotat. Alla tipsen motiveras och förklaras på en till en kvarts sida, alldeles lagom för att man ska förstå och ta till sig det, inte så mycket att det blir tröttsamt.
Jag skulle, utan att tveka särskilt länge, kunna följa större delen av tipsen och det tyder på att det ligger något bakom dem, sedan får man förstås anpassa vad man gör efter vad man har möjlighet att göra (att handla ekologiskt är svårt om man lever på CSN). Även om det vore bra om alla gjorde allt är det en bra bit på vägen om alla gör det mesta, åtminstone.
Johan Tell lyckas ändå väcka något slags hopp om en framtid, hans idéer och motiveringar är bra och hans språk är på en nivå att man aldrig känner sig skriven på näsan, aldrig tröttnar för att det känns som en predikan av fanatism. Tvärtom, det är medmänskligt och det är förankrat i vår vanliga vardag, tillgängligt för de allra flesta. Hade det inte varit så hade boken förmodligen varit mycket svårläst.
Är det någonting jag saknar så är det att det borde kanske vara lite mer. Eller nej, det borde det inte. B0oken kan knappast bli bättre än såhär (jo, ett vettigt typsnitt hade varit att föredra…), men det är trots allt bara 100 tips som kan rädda världen, inte mer.
Att handla ekologiskt på CSN-pengar är inte alls svårt, det kräver bara lite eftertanke, prioriteringar och en insikt om att man kanske inte kan klara av att köpa 100% ekologiskt. De värsta grejerna (typ bananer, kaffe) kan man prioritera liksom sådant som inte innebär någon större prisskillnad (typ mjölk). Sedan finns dock också smarta val att göra utöver KRAV-stämpeln, som t ex att välja bort King Edward och Bintje när man köper potatis (http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/%3Fmonth%3D3%26year%3D2008%26news%3D1274)
Du har förstås flera smarta poänger värda att både fundera över och praktisera och utöver det formulerade jag mig klantigt. Jag missade ett ”helt” innan ekologiskt. :)
Poängen var mest att vissa saker (nu har jag inget i färskt minne) jag sett sen jag började fundera i de här banorna har varit dubbelt till tre gånger så dyrt som den icke-ekologiska motsvarigheten. Höga priser är inte ett incitament till att byta till en ekologisk livsstil (samma sak gäller tåg och kollektivtrafik i allmänhet, det ska inte vara billigare att två personer ta bilen fram och tillbaka till Stockholm än det är att ta tåget, speciellt inte med de höga soppapriserna).
Jag håller med, och misstänkte att det nog saknades ett ord, men jag kunde inte låta bli att hugga ändå. :)
Caroline.
Enligt alla seriösa undersökningar — t ex oberoende sådana på SLU och andra universitet i världen — är ekologisk mat mera klimatbelastande, bl a då ekoodlat har lägre avkastning och tar mera mark anspråk.
Jag finner förresten själva benämningen ”ekologisk” i ordet ekologisk odling fel. Att göra kvävegöfdning av luftens kväve är inte onaturligt. Vissa växter drar själva i olika grad ner luftens kväve i jorden — vissa lika mycket eller mer än en kvävegödningsmaskin och gödslande bonde.
”Ekologisk odling” har man döpt idén att man inte ens får ha små mängder salt på åkrar för att ta bort ogräs, trots att det är ett ämne som finns naturligt i marken. Ekologisk odling är en extrem filosofi som alltså tar dubbelt så mycket mark i anspråk och dörfrör belasta jordens resurser mer än normalt ej intelligensbefriat (”konventionellt”) jordbruk.
Om man skulle översätta ”ekologiskt jordbruk” till vården så kan man jämföra med homeopati, och människor skulle ju dö som flugor i alla möjliga sjukdomar om sådan infördes.
Jag anser att konventionellt jordbruk är mer ekologiskt som ”ekologiskt jordbruk”.
Jag är för att man tänker på ekosystemen och anser att det är bra att människor gör det, men människor kanaliseras sitt engagemang för detta till en massa flum och ovetenskapligt! Det finns även de som söker använda miljöfrågan för att s a s kanalisera folk mot vänsterideologi — t ex syndikalisten (alltså kommunisten) David Jonstad.
Att man är emot miljön om man är emot det som tokigt nog kallas ”ekologisk odling” är en missuppfattning eftersom ekologisk odling är en extrem religion. Sorgligt att den får bidrag av staten!
–
Jag är t ex även positiv till och för kärnkraft på grund av att jag är naturvetare och fysiker i bakgrunden. Centrala delar i kritiken mot kärnkraft är felaktig.