Det här inlägget är äldre än 5 år och oredigerat. Åsikterna som uttrycks kan ha ändrats.
Originaltitel: 100 sätt att rädda världen…
Författare: Johan Tell
Utgivningsår: 2007
Tryckår: 2008
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 144
Förlag: Bonnier Pocket och Bokförlaget Max Ström
ISBN: 978-91-0-011862-4
Efter Six degress kände jag mig rätt nedslagen, övertygad om att allting var för sent och att mina kommande barn, barnbarn och barnbarnsbarn (om det alls finns möjlighet för några sådana) kommer ha en betydligt mindre trygg och fungerande jord att gå på. Tydliga tecken finns redan på att så är fallet. Jag behövde något som återgav mig lite hopp om att det kanske finns en framtid. Det var just det 100 sätt att rädda världen… var.
Boken är precis vad den heter: 100 små sätt som kan vara små steg för att rädda vår planet – eller åtminstone dämpa fallen. Många av sakerna är förstås rätt uppenbara, men det gör ingenting för trots mitt dåliga samvete har jag svårt att göra ens de enklaste sakerna. Till den uppenbara hör konsumera mindre, åk tåg om du ska långt, cykla om du ska kort, återvinn och byt elbolag. Bland de mindre uppenbara finns att ringa sin politiker, drick vin, köp inte piratkopior, använd inte parfymer med mysk, håll koll på flamskyddsmedel, ladda ner film och musik (lagligt) och ät något utrotningshotat. Alla tipsen motiveras och förklaras på en till en kvarts sida, alldeles lagom för att man ska förstå och ta till sig det, inte så mycket att det blir tröttsamt.
Jag skulle, utan att tveka särskilt länge, kunna följa större delen av tipsen och det tyder på att det ligger något bakom dem, sedan får man förstås anpassa vad man gör efter vad man har möjlighet att göra (att handla ekologiskt är svårt om man lever på CSN). Även om det vore bra om alla gjorde allt är det en bra bit på vägen om alla gör det mesta, åtminstone.
Johan Tell lyckas ändå väcka något slags hopp om en framtid, hans idéer och motiveringar är bra och hans språk är på en nivå att man aldrig känner sig skriven på näsan, aldrig tröttnar för att det känns som en predikan av fanatism. Tvärtom, det är medmänskligt och det är förankrat i vår vanliga vardag, tillgängligt för de allra flesta. Hade det inte varit så hade boken förmodligen varit mycket svårläst.
Är det någonting jag saknar så är det att det borde kanske vara lite mer. Eller nej, det borde det inte. B0oken kan knappast bli bättre än såhär (jo, ett vettigt typsnitt hade varit att föredra…), men det är trots allt bara 100 tips som kan rädda världen, inte mer.
Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!