R. F. Kuang, omslag formgett av Holly Macdonald
542 s. Harper Voyager 2022 (2022)
Vad skulle ha hänt om det Brittiska imperiet under första halvan av 1800-talet haft tillgång till en resurs så mäktig att ingenting egentligen skulle stoppa det från att lägga hela världen under sina fötter?
Ungefär det frågar sig den amerikanska och osannolikt produktiva författaren R. F. Kuang (f. 1996) i Nebula Award-belönade romanen Babel. I denna alternativhistoriska berättelse har akademiker vid Oxford lyckats skapa magiska effekter genom att gravera ordpar i silver. För att magin ska fungera krävs två saker, dels att två ord med samma etymologiska ursprung fått divergerande (och användbara) betydelser, dels att den som aktiverar silvret är inte bara flerspråkig utan totalt innesluten i språken.
Men varken silver eller flerspråkiga är fullt så enkelt att få fatt i, särskilt inte sedan britterna strösslat silver in i alla tänkbara system och kunskaperna helst inte ska spridas bortom Oxfords skyddande väggar. Och där någonstans börjar Babel med att en kinesisk pojke förlorar sin mamma i en sjukdom och att en brittisk professor av en händelse dyker upp och lovar pojken ett bättre liv. I utbyte mot privilegierna lovar han att studera noga och följa den akademiska väg som professor Lovell stakar ut åt honom. Utöver mandarin (att pojken pratade kantonesiska spelar inte någon roll för Lovell) och engelska skolas han i grekiska och latin för att till fullo kunna utföra sin plikt när han till slut blir antagen till Royal Institute of Translation vid Oxford University. Under fyra år ska han tillsammans med de andra ungdomarna i sin kull, Remy, Victoire och Letitia, förberedas för att kunna ta sig an silvret och språkets magiska egenskaper, men som utlänningar stöter tre av dem på alla de rasistiska strukturer som inte gör deras platser i det Brittiska imperiet självklara. Detta ställs på sin spets när britterna, med alla till buds stående medel, vill byta opium mot silver i dåvarande Kanton.
Det finns mycket att säga om Babel, denna tegelsten till roman, så låt mig inledningsvis beta av de rent litterära delarna. Kuang lyckas på något vis kombinera en akademisk torrhet med en förhållandevis fartfylld intrig, som om Umberto Eco och Suzanne Collins skrivit ihop. Det är en mogen prosa så möjligen kan tänkas rikta sig till en yngre publik. Emellanåt får jag ändå en känsla av att Kuang inte riktigt litar på mig som läsare, att jag ska förstå alla de angelägna frågor hon bakar in i sin roman, samtidigt som några betydelsebärande inkonsekvenser letar sig in och stör upplevelsen något.
Vilka angelägna frågor är det då hon skriver om? Allra tydligast är kritiken mot imperialismen och kolonialismen. I romanen liksom i verkligheten ligger så stor del av det Brittiska imperiets framgång på en total hänsynslöshet i kombination med en tro på de vitas överlägsenhet jämfört med alla andra vilket resulterar i en snudd på ohämmad rasism. Det finns inget som är omöjligt bara det görs för imperiets bästa. Kidnappa barn? Inga problem. Underblåsa ekonomisk ojämlikhet? Absolut. Provocera fram krig? O ja. Även om förutsättningarna här är andra än de historiskt sett varit formulerar Kuang en trovärdig verklighet som snarare förstärker de vidrigheter som begåtts, snarare än förmildrar eller ersätter dem. Lägg där till en intersektionell dimension där kön och klass spelar bidrar till att motstående mål och divergerade världsbilder ökar komplexiteten ytterligare. Kuang gör det överlag trovärdigt.
Mindre uttalat, om än inte outtalat, är hur silvret påverkat samhället och, framförallt, hur de som förvaltar kraften agerar kring det. Oxfords akademiker har här byggt system för att göra sig oumbärliga och centrera både makt och kapital till några få ställen. De gör gemensam sak med kapitalisterna och bryr sig föga om konsekvenserna. Jag är säker på att exakt samma intrig hade gått att använda om den utspelade sig 2025 i Silicon Valley med ett Amazon eller Meta eller Alphabet eller något annat bolag av den magnituden där resurserna är användardata, AI och informationsteknik med underbarn som tidigt drillas att sätta egna företaget framför alla andra. Det hade kanske varit mer av en thriller än ett fantasyäventyr, men det hade också känts trovärdigt och lite som en dramatisering av Girig-Sverige (2022).
Nå, Babel är inte en fullpoängare men dess förtjänster väger klart över dess tillkortakommanden och om Kuang fortsätter att skriva en tegelstensroman om året med samma angelägenhet som denna kommer hon snart vara en av de mest betydelsefulla författarna i vår samtid.