Om att äga böcker

På bloggen Snigel.nu publicerades det nyligen en artikel om att äga böcker. Eftersom jag tycker ämnet är intressant tänkte jag spinna vidare på det ur min synvinkel.

Snigel presenterar fem motiv till att vilja äga böcker: 1. så att man kan låna ut böcker, 2. det ser snyggt ut med mycket böcker i bokhyllorna, 3. valet av böcker presenterar ens personlighet, 4. det är bra om man behöver referera och 5. att läsning är en så stor del av ens liv att man vill spendera pengar på det. Alla punkterna har en poäng som jag kan köpa, även om jag främst skriver under på Snigels punkt 1, 2 och 4.

Jag säger ofta att jag tycker om att äga böcker. Det är egentligen det enda jag samlar och som jag sätter ett värde på att bara ha. Jag vet inte riktigt varför, men jag hade tänkt att bena ut det i den här artikeln.

Först och främst tror jag det handlar om en modifierad punkt 4 (lite beroende på hur brett det anses vara att ha referenslitteratur). Jag tycker det känns skönt att ha möjlighet att läsa i princip vad jag vill när jag vill, oavsett anledning. I mina litteraturvetenskapstudier har det hjälpt mig mycket då jag i många fall redan äger och/eller har läst mycket av det som ingår i kurserna. Det gör mig dels mer förberedd än vad jag annars hade varit, dels att jag inte behöver lägga ut extrapengar i stora omgångar för att få tag på de böcker jag behöver.

Sen (och kanske främst det med) har det att göra med att jag tycker om att läsa och jag tycker om att ha läst. Att alltid kunna ta upp böcker eller en författare som jag är intresserad av känns som en befrielse. Jag behöver aldrig leta efter en bok och jag behöver inte oroa mig för att inte kunna återgå till den när jag vill om det så skulle behövas.

De två presenterade anledningarna är egentligen ganska enkla att bortse ifrån. Hade jag inte varit så förbaskat lat hade jag ju bara kunna ta mig till ett bibliotek och ha fler böcker än jag kan drömma om (och jag kan drömma om ganska många böcker), men det tar mig vidare till min tredje punkt, Snigels andra: tanken på ett eget bibliotek. Han skriver att det varit ”halvseriösa skämt” medan det från min sida alltid varit yttersta allvar. Jag vill verkligen, verkligen ha ett eget bibliotek. Det är ju inte möjligt än, men i och med att jag börjat samla böcker redan nu kommer jag kanske ha tillräckligt med böcker för att det inte ska bli pinsamt när jag väl har plats för ett bibliotek. Det borde inte vara någon möjlighet om jag fortsätter att jag böckerna på min bokönskelista (som fylls på snabbare än den betas av).

Jag tror mig däremot inte ha mina böcker för att skryta eller för att höja någon form av status (annat än att jag vill vara beläst som snarare är en konsekvens av att jag läser böckerna och läser om böckerna), vilket kunde vara en möjlighet. Det är pinsamt lite av det jag har i bokhyllan som jag faktiskt läst (men jag ämnar läsa allt någon gång) och jag önskar verkligen att jag hade tid och möjlighet att läsa mer än vad jag gör. Däremot är det ju en samtalsstartare att ha min böcker, vilket Snigel också påpekar.

En sista poäng jag vill ta upp är ekonomiaspekten av att köpa böcker. Jag tycker om att äga böcker, ja, men jag är inte så förtjust i att betala 150-200 kronor för en bok. Det gör att jag antingen bara köper pocket eller att jag köper på second hand. Jag gillar egentligen pocket bättre så för den sakens skull är det inte så dumt, men jag vill ändå slå ett slag för second hand där väldigt mycket bra böcker finns till fyndpris om man bara tar sig tid att leta igenom alla bokhyllor som brukar finnas. Jag gör det då och då och finner alltid en hel del intressant. Hade inte det varit ett alternativ hade jag förmodligen aldrig haft samvete nog att samla böcker.

Jag tror att det är motivering nog till varför jag tycker om att äga böcker och jag tror att jag om inte annat lyckats reda ut det för min egen skull.