Olga Tokarczuk, i översättning av Jan Henrik Swahn, inläst av Gunilla Abrahamsson
22 avsnitt à 24 min. Radioföljetongen i Sveriges Radio P1/Ariel förlag 2012 (2009)
För hittills enda gången lyckades jag gissa rätt på nobelprisvinnare, och redan när jag läste Olga Tokarczuks (f. 1962) magiskt realistiska roman Gammeltida och andra tider (1996) kändes hon som en given kandidat. I och med utnämningen gjorde Sveriges Radio P1 följetongen Styr din plog över de dödas ben tillgänglig igen och fortsätter Tokarczuk så här är det en potentiell favoritförfattare jag möter.
Janina Duszejko har en teori om morden i trakten där hon bor. Hon har teorier om mycket, men denna bekräftas fullt ut av de invecklade och detaljerade horoskop hon ställer. Eftersom stjärnorna står som de står, de döda männen är födda när de är födda och de alla ägnar sig åt jakt är det bortom rimligt tvivel djuren som hämnas. Särskilt rådjuren är skäligen misstänkta även om Janina förstår dem i deras motiv. Hon brinner för djuren, bryr sig sannolikt mer om dem än om människorna i sin närhet. Människorna i hennes närhet, å andra sidan, är till olika grad skeptiska, även om de inte direkt motsäger Janina försöker de ändå att få henne att lugna sig med teorierna.
Figuren Janina är bokens stora behållning. Berättelsen är hennes och hon bär den med stolthet. Det står tydligt klart att hon är en kvinna med egenheter. Hon kallar inte folk vid deras namn, nej, istället hittar hon på enligt henne lämpliga smeknamn: bästa vännerna kallar hon för Tröger och Goda nyheten. Ibland drabbas hon av sina åkommor, men i allmänhet möter hon världen med den självsäkra rationaliteten hos någon som förklarar världen på sitt eget sätt med därtill rättshaveristiska drag.
Tokarczuk dömer ingen, allra minst Janina, utan låter henne få vara bestämd, handlingskraftig och smart. Den humor som uppstår i mötet mellan Janina och läsaren är heller aldrig lyteskomik, tvärtom är det bara varmt medkännande jag uppfylls av, även om jag förstår att himlakropparnas efemerider är en dålig grund för omvärldsanalys.
Tokarczuk har i Styr din plog över de dödas ben skrivit en befriande rolig, emellanåt spännande roman som är tydligt förankrad i sin samtid men med potential att eka vidare in i framtiden. Och även om Tokarczuk har ett språk, en stil och en närvaro som återkommer är Gammeltida och andra tider och Styr din plog över de dödas ben. Om penseldragen i den tidigare är breda och svepande är de i den senare minutiöst noggranna och lekfulla. Det här är det häftiga med litteratur och ett obestridligt tecken på ett stort författarskap.