Malena Ernman & Svante Thunberg, inläst av Malena Ernman
4 h 52 min. Bokförlaget Polaris 2018 (2018)
Att vi står mitt i en klimatkris är det nog ingen som har missat, även om det fortfarande finns gott om förnekare, förvirrare och försenare som tydligen inte har några existentiella skrupler. Mitt i den har Greta Thunberg (f. 2003) följd av tusentals unga blivit en kraft som förändrar och kan inspirera till förändring. Det är en mäktig rörelse och genom hennes föräldrars, Malena Ernman (f. 1970) och Svante Thunberg (f. 1969), bok Scener ur hjärtat får läsaren en inblick i var engagemanget började, men också att vägen dit varit långt ifrån rak.
Boken börjar långt från omvärlden. Operasångerskan Malena träffar skådespelaren Svante de fattar tycke och bestämmer sig för att leva ihop. De får två barn: Greta och Beata. Så långt under kontroll. När Greta går på mellanstadiet kommer ätstörningarna, panikångestattackerna och en tillvaro som kräver kontroll men där inget är under kontroll. Skolan blir ett bekymmer snarare än ett stöd och varje gnocchi är en seger. Efter år av utredningar får hon diagnoserna Aspergers syndrom, tvångssyndrom och selektiv mutism. När saker får namn blir de lättare att hantera, och tillvaron blir något lugnare.
Då inleds nästa kris. Beata som stått tillbaka när föräldrarnas uppmärksamhet riktats mot storasystern börjar även hon utredas och diagnostiseras med ADHD, med drag av Aspergers, OCD och trotssyndrom. Familjens tillvaro behöver styras in i minsta detalj, varje brott mot rutinen är en potentiell härdsmälta och som förälder låter jag tårarna rinna när jag inser vidden av vad de gått igenom.
En härdsmälta är nämligen sättet psykisk ohälsa hanteras, att funka på andra sätt än normen är ofta att kämpa i motvind, inte bara mot åkommorna i sig utan mot de fördomar och den okunskap man möts av. Ernman själv får i vuxen ålder diagnosen ADHD. Hon reflekterar över att hon hamnade på precis den platsen där en person som hon skulle kunna nå sin potential, men också att hon hade tur, att det är långt ifrån självklart. Vanligare är att man har svårt att hitta någon plats överhuvudtaget.
En härdsmälda är också klimatförändringarna som människan skyndat på bortom besinning. I familjen Ernman Thunberg är Greta den som först förstår. Diagnoserna blir superkrafter när det gäller att ta till sig och argumentera kring klimathotet. I början är det främst familjen som får höra om keelingkurvan, havsströmmar och massutrotning. En försiktig okunskap förbyts i aktivism. Det är Gretas och Beatas och mina barns och alla barns jord vi håller på att elda upp.
Scener ur hjärtat är, bland mycket annat, föräldrarnas uppvaknande och även om rösten kanske främst är Ernmans har jag svårt att inte identifiera mig med Thunbergs känslor. På en resa blir han uppringd av ett nederländskt förlag som vill ge ut en bok om hopp i klimatkrisen och undrar om familjen vill vara med. Svaret blir nej, det är inte hopp i gängse mening som behövs. När huset brinner sätter man inte tilltron till hoppet, man agerar.1 Samtidigt står de vid en lastbilsterminal och tusentals fordon far fram och tillbaka varje dag, bara från just den här platsen. Han börjar storgråta. Att på det sättet förstå och kämpa för en sak, samtidigt som normalläget nöter ner en bara genom att vara normalt, är en känsla jag försöker hantera varje dag. Och det går så där.
Genom Scener ur hjärtat får vi en inblick i en familjesituation som inte följer normen. Det är emellanåt plågsamt, och plågsamt tydligt att detta måste förändras. Ingen i familjen har bett om uppmärksamheten just för att det är dem, men på olika sätt använder de sina röster för att rikta ljuset mot större frågor: klimatet, psykisk ohälsa, jämlikhet. Bara därför vill jag sätta Scener ur hjärtat i handen (eller örat) på varje levande person. Tack!