Rebecca Solnit — Cinderella Liberator

Rebecca Solnit & Arthur Rackham (ill.)
29 s. Haymarket Books 2019 (2019)


Alla traditionella sagor, traderade från generation till generation oavsett om det är muntligt eller i skrift, transformeras efter den tid de berättas i. Vissa återberättas bara för att upprätthålla status quo, andra gånger moderniseras de med ett annat budskap. Om vi tar Askungen exempelvis, går den att berätta om flickan som förpassades till trasor och hushållsarbete men som tack vare magiskt ingripande fick visa upp sin stora skönhet och därmed förtjänade någon typ av grundläggande respekt och därför kunde giftas bort med en prins. Kanske levde hon lycklig i alla sina dagar, men statistiskt sett är inte arrangerade äktenskap någon vidare bra grogrund för lycka.
     Askungen går också att, så som Rebecca Solnit (f. 1961) gör i Cinderella Liberator, berätta som en frigörelseprocess, inte bara för huvudpersonen, även för de förtrollade djuren och de eventuellt elaka styvsystrarna. Cinderella Liberator följer den vanligare berättelsen fram till dess att Cinderella gjort sig vän med prinsen på balen. Därefter blir boken något annat, i mitt tycke mycket bättre.
     Cinderella tar en aktiv roll i berättelsen om sig själv, längtar inte efter något lyckliga i alla sina dagar utan strävar efter att hon själv och de runt omkring henne ska ha styrkan att vara sig själva undan förtryckande strukturer och normer.

The blue fairy godmother opened the door, and asked her if she’d had a good time, and she said Yes, and No, and It was very interesting to see all the fancy clothes and the fancy plates with fancy cakes and the fancy mirrors and the fancy lights. And then she said, It was even more interesting to see lizards become footwomen and mice become horses. The fairy godmother replied that true magic is to help each thing become its best and most free self, and then she asked the horses if they wanted to be horses.

Magin, som gudmodern säger, ligger i att göra alla fria. Det är ett klart politiskt ställningstagande och ett som går att känna igen i Solnits övriga författargärning. Cinderella själv märker snart att den fina klänningen visserligen lät henne komma till balen, men begränsar henne på många andra sätt, sätt som hon helst inte försakar.

Suddenly she was all alone in her old patched dress, in which she could do anything, play with the dogs, climb the walnut trees, make the messiest cakes, garden where the lizards were basking in the sun.

Trots det hittar prinsen henne till slut. Han frågar Cinderella om hennes drömmar och hon svarar varken lyckliga slut eller äktenskap med prinsar. Hon frågar också prinsen om hans drömmar och han svarar att det är nog inte att vara prins.
     Cinderella Liberator har ett lyckligt slut, ett slut där alla får välja att göra det de vill göra med sina liv. Sagans och traditionens bojor är brutna. Nya sagor kan berättas, och som Solnit gör det!

Första besöket? På Ackerfors.se finns över 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Stötta mig gärna via Ko-fi (knappen nedan), swisha ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp något i min butik, följ mig på någon plattform och dela vad jag skriver, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack för att du läste!

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!