Produkt: Dogs in the Vineyard
Produktlinje: Dogs in the Vineyard, Lumpley Games
Författare: D. Vincent Baker
Omfång och format: 160 sidor, 5,5″*8,25″ mjukpärm
ISBN: 0-9769042-0-9
Cirkapris: $22
Dogs in the Vineyard är ett westernrollspel, men inte av det vanliga slaget. Både genren och reglerna skiljer sig ganska mycket från traditionella rollspel.
Till en början med spelar man ”religiösa poliser”, God’s Watchdogs. Unga kvinnor och män som reser från stad till stad för att se till att Tron (Faith) upprätthålls och att inga synder eller demoner får leva fritt. Deras uppdrag är inte missionärens utan ska snarare jämföras med riddare. Med till buds stående medel ska de göra det som står i deras makt för att folket i western ska fortsätta vörda Guds ord.
Settingen är helt klart intressant och jag gillar den ”twist” som förmedlas och spelas. Även om man kan luta mer åt Clint Eastwood-western så känns det inte som att det är det som är poängen. Det ligger snarare på moraliska dilemman och framförallt på att få till en så häftig historia som möjligt där alla är delaktiga.
Det senare ska reglerna hjälpa till med och det är jag övertygad om att de gör. Alla värden rollpersonerna har är tärningar i olika mängd och storlek, exempelvis 2t6 i Body eller 1d8 i Will. Dessutom sätts liknande kombinationer ut för alla saker, relationer och karaktärsdrag. Olikt många andra spel avgör inte antalet och storleken på tärningarna hur bra man är utan hur viktig saken är för rollpersonen och berättelsen. När en konflikt uppstår slår de inblandade alla relevanta tärningar och skapar en pool av siffror. Med dessa siffror ska man sedan köpslå likt en pokerbudgivning för att se vem som vinner. För varje ökning lägger man på en ny förändring till utgången på konflikten vilket gör att man får väga sina siffror och vad karaktären är beredd att offra väldigt noga.
Systemets nackdelar, som jag ser det, är dels den kopiösa mängden tärningar man riskerar att behöva slå (och kanske framförallt äga). Det andra är frågan om hur tidseffektivt en konflikt i Dogs in the Vineyard är. Budgivningen kan ta tid, men å andra sidan får man hoppas att konflikten och de möjliga utgångarna av den är så pass intressanta att det är värt det.
Utseendet på spelet är ganska enkelt. Att texten inte är marginaljusterad stör mig eftersom det tar mycket längre tid för mig att läsa, men i övrigt ser jag inga större konstigheter med layouten. Framsidan har spelets enda snygga bild, de bilder som är inuti spelet är som bäst otydliga. Det är väldigt enkla bilder (på fel håll!) som förmodligen illustrerar något, men tryck eller dålig tecknare har sett till att de är mer eller mindre onödiga. Spelets format är mer eller mindre perfekt och dispositionen av texten är bra. Det är mycket regler och en stor del om hur världen fungerar invävt med förklaringar till hur det ska användas i spelt. Mycket användbart!
För att sammanfatta Dogs in the Vineyard så är det ett komplett och originellt spel som både bjuder på en intressant westernmiljö och annorlunda regler. Reglerna är förmodligen det jag har svårast för, men de är smarta och med största sannorlikhet väldigt bra trots att de inte är min tekopp. Ett prisvärt köp!
Jag svarar ungefär som jag gjorde på Olles recension för idag: ”Ja.” :-)
Det största problemet tror jag är, som du säger, mängden tärningar man behöver ÄGA. Problemet är ju att allt måste rullas SAMTIDIGT så att man kan plocka och matcha osv, och om det sen är flera personer involverade samtidigt och det eskaleras och… aj.
För övrigt vill jag testa Dawgz. (Temat känns svårt att sälja min vanliga grupp på.) :-)
Jag skulle verkligen kunna tänka mig att bara testa spelet i en oneshot, men någon längre grej (fler än två spelmöten) är jag inte särskilt sugen på. Vi får väl testa att arrangera någon kortis. ;)
Dåså. :P
Spelet känns rätt väl upplagt för kortisar. (Kör ett samhälle -> klart.)
Finns ju t o m en uppsjö färdiga ”äventyr” på Det Världsomspännande Nätverket Internet. :-)
Jag testar det också gärna, fast jag har inte läst det (även om jag har pdf:en som jag väl borde skumma någon gång. Eller låna en död träd-version).
Det är vettigt och ganska lättläst så oavsett om du läser det på datorn eller lånar ett ex av någon så tycker jag att du ska läsa det.