Originaltitel: The Usual Suspects
Regissör: Bryan Singer
Manus: Christopher McQuarrie
Språk: Engelska, ungerska, spanska och franska
Land: USA och Tyskland
Svensk premiär: 3 november 1995
Längd: 106 minuter
Lyckligtvis är jag inte känslig för spoilers. Jag visste redan innan vem Keyser Söze var och det är runt det större delen av filmen kretsar. Är man känslig för spoilers och inte vill ha filmen förstörd för sig bör man nog inte läsa mer än första och sista stycket av den här recensionen. Filmen är värd att se utan att veta om saker och ting innan, å andra sidan borde en andra titt på filmen ge en helt annan känsla. Filmen består nämligen av två lager, två filmer kanske man till och med kan säga, och de båda är var för sig mycket bra. Tillsammans är det guld.
En båt är sprängd och ett tjugotal lik är spridna runt om i hamnen. Gåtan förbryllar polisen och svaret måste finnas hos den ende överlevande, Verbal Klint (Kevin Spacey). Historien börjar med fem skurkar, Verbal är en av dem, som till synes av en slump hamnar på polisförhör. De sluter sig samman kring ett jobb som tar dem på många strapatser och det visar sig snart att de har mer gemensamt än vad de trodde. Alla har de stulit eller saboterat för den legendariske Keyser Söze och denne vill nu att de fem ska arbeta för honom så att han kan få tillbaka det de tagit från honom. Och de fem verkar inte ha något val…
Berättelsen kretsar kring Verbal Klint och förhöret som polisen gör med honom efter kalabaliken i hamnen. Verbal är en krympling som nog anses rätt slö i huvudet, men polisens alternativ är få så de gör vad de kan med detta enda vittne. Historien som Verbal berättar den är i sig så pass bra att den skulle kunna rendera högsta betyg från mig. Den är intressant, sköna vändningar och en lagom konspiration. Allt man kan önska sig. Men det häftiga med The Usual Suspects är att man inte kan lita på berättaren. Är hans skildring av förloppet verkligen den sanna. Givetvis inte och det gör att filmen förmodligen inte bara förtjänar att ses om, den vinner även på det då man vet vad man ska leta efter för att knäcka gåtan (fler filmer som fungerar på samma sätt är exempelvis Fight club och A beautiful mind). Det här gör The Usual Suspects till en av de snyggast uppbyggda filmerna jag någonsin sett.
Kevin Spacey har jag redan nämnt och han gör en helt galen insats som Verbal Klint vilken också renderade honom en Oscar för bästa manliga biroll, en välförtjänt sådan. Han är en av Hollywoods bästa skådespelare genom tiderna och visar det också gång på gång. Även de andra skådespelarna – Stephen Baldwin, Gabriel Byrne, Benicio Del Toro och Pete Postlethwaite, för att nämna de främsta – är mycket, mycket bra. The Usual Suspects är ovanligt välspelad till minsta beståndsdel. Det värmer mig att de hittat en så väl sammansatt ensemble som går som ett urverk genom scenerna. Otroligt bra.
The Usual Suspects trillade snabbt in bland de bästa filmerna jag har sett (det börjar bli trångt på listan) och den är både sjukt välkomponerad och sjukt välspelad. Ingenting är fel med filmen och har man inte sett det så bör man se den omedelbart. Och det är givetvis en order.