Originaltitel: The Brothers Bloom
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson
Språk: Engelska, franska, tjeckiska och japanska
Land: USA
Svensk premiär: 22 maj 2009
Längd: 113 minuter
Brotherna Stephen (Mark Ruffalo) och Bloom (Adrien Brody) är världens bästa svindlare som med märkliga, snudd på Jönssonligan-aktiga, planer lurar världsfrånvända miljonärer. Men deras spel har en hög insats för kan de verkligen lita på varandra? I alla lägen? Detta ställs på sin spets när de ska försöka lura den excentriska Penelope Stamp (Rachel Weisz). Hon blir dock snarast intresserad av deras hobby (eftersom hon är så rik att hon har råd att samla på hobbies (hobbyer/hobbys/blä)) och följer med bröderna på deras äventyr. Dock är hon, till skillnad från dem, inte världsklassvindlare.
Filmens handling kan dock kännas substanslös, men det vägs upp av att handlingen dels rymmer en berättarglädje som få andra filmer når upp till med små flashbacks från vad som gjort att en karaktär hamnat på en viss plats vid ett visst tillfälle, dels är den väldigt fantasifull – karaktärerna är sköna och planerna är inte bara galna utan väldigt snygga, dels finner man andra djup om man letar en aning, framförallt problemet med Peter och vargen. Bröderna luras så mycket att de inte vet när de inte gör det och de får vartefter tiden går allt svårare att lita på varandra. Det känns som att delarna blir till en schysst helhet, helt enkelt. Det här är förstås helt regissören och manusförfattaren Rian Johnsons förtjänst och det ska han ha en eloge för.
Jag kan väl säga med en gång att skådespelarna i allra högsta grad bidrar till känslorna från ovan. Mark Ruffalo och Adrien Brody har underbar kemi, deras syskonkärlek och syskonhat blir både bra och underhållande och det är nästan så att de skulle kunna vara bröder på riktigt, inte till utseende eller sätt, men på sättet de verkar ha vuxit samman och vuxit upp ihop. Rachel Weisz är som vanligt fantastisk, men framförallt passar hon väldigt bra i den här typen av roll: lätt förvirrad och naiv men ändå med mycket intigritet. Robbie Coltrane gör ett kort och roligt inhopp som belgaren som är bröderna på spåren, om man säger så. Men filmens skönaste karaktär är Bang-bang (Rinko Kikuchi) som är en tuff men tystlåten (förutom en sång säger hon tre ord) japansk tjej tillika expert på sprängämnen. Jag vet inte om hon främst illustrerar Rian Johnssons skicklighet eller Rinko Kikuchis…
The Brothers Bloom var ungefär som jag förväntade mig den. En sprallig och glad film som värmer och intresserar. Definitivt sevärd.